Göteborgsposten – 1 juli 1870, sida 1

förening och mellan 2 och s utdelade grefve Sparre under trumpetfanfarer priserna åt de egare, hvilkas djur prisbelönts. Himlen hade nu mulnat och regn började falla, men det fanns ändå sol i de lyckliga pristagarnes strålande anleten. Äfven denna dag serverades festmiddag hos Söderströms till nedsatt pris och stämningen lärer ha varit ännu gladare än förra dagen. Vid 6-tiden började alla vägar och stigar som leda till kyrkan att hvimla af skaror, hvilka ämnade sig till fru Michaålis konsert. Det dröjde icke länge förr än kyrkan var fylld, c:a 1200 åhörare sägas ha infunnit sig, men ännu trängre var det i vapenhuset, der allmogen skockat sig i hopp om att kunna få uppfänga några toner derinifrän. Snart ljöd från koret denna herrliga stämma, som kanske klingar mest skär, mest fridingjutande i kyrkosången, då den lyfter våra själar högt öfver jordelifvets sorger och vedermödor, en återklang från den eviga, himmelska harmonien. Sångerskan hänförde också sina åhörare till den grad, att de icke kunde återhålla utbrotten af sin förtjusning. Sångföreningen biträdde med några vackra, förträffligt utförda körer. På aftonen var musik, sång ock folklif i Bamo i Söderströmska trädgården och så vardt af morgon och afton then andra dagen, Tredje dagen, gårdagen, försiggick den högtidliga prisutdelningen på Elementarläroverkets gård, dit den evigt friska och grönskande talarestolen med thy åtföljande ssaggstänger nu blifvit förflyttad och detta kan väl betraktas som slutmomertet i en serie af glädjande och angenäma taflor såvida icke den derpå följande sista festmiddagen (alltid hos Söderströms!) blet det, men derom kunna vi ej yttra oss — ty då voro vi icke med längre.