Göteborgsposten – 1 juli 1870, sida 1

göranden, som den anklagade trodde sig ha intresse af att dölja. Under det hr Plantat och doktor Gendron helt öppet lade sina sympatier i dagen, var Goulard, polisagenten från Corbeil färdig att falla på knä framför denne store mästare i konsten att lösa brottets gåtor. Hr Domini sjelf började att inse att han betjenat sig af en poliskarl af första ordningen. Emellertid uppstod ett ögonbiicks tystnad, såsom det alltid händer efter oförutsedda effekter. Hos Guespin gaf vreden vika för en omätlig förvåning. Han undrade huru denne man kunde vara underrättad om saker som han trodde vara fullkomligt hemliga. Men polisagenten närmade sig nu åter den anklagade. — Sedan jag nu sagt dig namnet på den brunetta qvinnan, började han, så förklara mig huru och hvarföre grefve de Trmorel gaf dig en sedel på femhundra francs ? — Det var just i det ögonblicket jag skulle resa ; grefven hade ej vexladt och ville ej skicka mig utt vexla i Orcival, jag skulle lemna tillbaka resten. — Och hvarföre förenade du dig ej med dina komrater hos Weples i Batignolles? Intet svar. — Hvad var det för en kommission du skulle uträtta åt grefven? Guespin tvekade. Hans blicker flyttades från den ene till den andre af åhörarne, från instruktionsdomaren till hr Plantat, från doktorn till polisagenten från Corbeil, och i alla ansigtena tyckte han sig läsa ett ironiskt uttryck,