Göteborgsposten – 27 juni 1870, sida 1

a nn cmq. . Lyckligtvis har Petersburgerutställningen äfven besökts af några i olika brancher sakkunniga och praktiska svenskar, och af dem kan man vänta moget öfvertänkta meddelanden af verkligt intresse. På jernvägstrafikstyrelsens framställning har regeringen bemyndigat maskindirektören Fränckel, och likaledes har jernkontoret anmodat direktör Grill och ingeniör Östlund att afresa till Ryssland, med uppdrag att der taga kännedom om jernvägsväsendet och jernindustrien, samt om möjligheten att bereda det svenska jernet afsättning i Ryssland. Intendenten Julin-Dannfelt, sakkunnig på ett annat område, har icke tvekat att på egen bekostnad besöka Petersburg. Han har erfarit att ost och smör af god beskaffenhet hållas der i så högt pris att införseln at dessa artiklar bör blitva lönande. Smöret för de rikare samhällsklassernas behof tages från det sydligare Europa, men står i högsta pris den tid då sjöfarten på Sverige redan upphört. Men stora partier ost intöras från England och denna artikel bör Sverige således kunna afsätta på Ryssland med större fördel än på England. Det är ingaluuda omöjligt, att de stora mejerierna som äro under anläggning vär — ett bedrifves redan i ganska stor skala — kunna erhålla en ganska god debouch i Petersburg. Besynuerligt kan det visserligen törefalla, att mejerier, till hvilka mjölken föres från landet, anläggas i hufvudstaden, men orsaken dertill är, att de förbättrade kommu: nikationerna befrämja en sådan industri, bvilken för att åstadkomma homogena produkter — smör och ost — måste beredas i stor skala, således der mjölk och grädde i stora qvantiteter kunna samlas dagligen och på bestämda tider. Högst betydliga partier af sistnämnde artiklar hitkomma nu dagligen på augbåtar och jernvägen trån egendomar be ugna på ända till 8 mils afstånd trän hufvudstaden, och afhemtas vid hamnarne och bangårdarne för mejeriets räkning. Den ökade tillförseln har också medverkat dertill, att varan är bättre, äfven på torgen. Men det kan icke nekas att de egendomar, hvilka äro så belägna att mjölken måste på hju don införas hit, snarare fallit än stigit i värde sedan sjö och jernvägskommunikationerna så betydligt törbättrats. Antagligen har äfven ni föreställt er, at: Örebro är ett samhälle som går mycket framåt, icke minst i politisk bildning, och att förtjensten deraf i första rummet tillkommer stadentidning, som är en af de mest radikala när i landet. Men ni, likasom fallet är med mig. har troligen oangenämt blifvit berörd af den öfverraskande underrättelsen att nämnde stads handtverksförening i denna initiativernas tid sällt sig i spetsen för en, naturligtvis storartad, agitation mot näringsfriheten och för skråtvångets återinförande. Andra städers handtverksföreningar hafva uppmanats förena sig med den förstnämnda om en petition till regeringen om någon inskränkning (hvilken, angitves ej närmare) i nuvarande fria närings författning, alldenstund man anser handtver kerierna just genom denna med hvarje år gå tillbaka, i stället för framåt. Se der ett nytbevis på den gamla satsen att man ej är tri sinnad längre än det är öfverensstämmande med ens intressen. Anmärkningsvärdt är, att mot nämnde agitation har Örebro tidning lappträgt med samma mod och skärpa, som i så många andra frågor. Man bar icke ens iått veta hvaruti den ifrågasatta inskränkningen skall bestå, men så mycket kunde man väl åtminstone väntat af tidningen på stället. Är meningen att Örebro handtverksförening vill förhindra allt intrång af, all konkurrens med, handtverkare i andra städer? Det vore i sanning att gå tillbaka, icke framåt, och vore af Örebro handtverksförening mer än inkor seqvent derjemte, då Örebro resp. skomakare — hvilka jag antager tillhöra samma stads handtverksförening — förse en mängd skobodar i hutvudstaden med forbeklädnad, avilken, om den icke alltid är så väl tillverkad, dock afyttras till billigt pris och derföre har ganska god afsättning här. Männe Örebroskomakarne skulle finna sig riktigt nöjda om deras yrkesbröder här agiterade mot dem? Hittills har man ansett att Gotlands-representanterna kunnat, utan attstöta sina valmån för hufvudet, ogilla och öppet uppträda mot jernvägs sebernj men nu har den äfven nympats på gutar ne och det at sjelfva stadsläkaren i Wisby. Åtven vi måste ha en. jernväg har han sagt, och de godmodiga gu2 —L — — ——