Göteborgsposten – 27 juni 1870, sida 1

TEBUHG. ÖD. F. BÖONNIEHRD BORIKITCKEKI, 154 ma, vara alldeles motsatt? Då vi för många behof importera det billigare engelska jernet, så ha vi ju så mycket mera af det bättre och dyrare jernet att atyttra? Men är ej saken helt enkelt den, att klokt folk såväl i Ryssland som i andra länder väljer den billigaste varan, så vida den motsvarar ändamålet? Rapportören slutar sin utgjutelse med den gamla irasen om vår stora import af engelska jernvägsskenor, med hvilken import han är missnöjd, naturligtvis. Men något längre fram skildrar han fullständigt buru oerhördt dyrt det är, och alla de förvecklingar som uppstå, när man i Ryssland vill åstadkomma en konstlad lyftning åt jernindustrien, särdeles beträffande den inom landet producerade jernvägsmaterielen. Först och främst är allt törarbetadt jern belagdt med hög, åtskilliga artiklar med orimligt hög införseltull. Ryska regeringen uppmuntrar vidare med ofantliga utgifter jernindustrien. Det stora Puiiloffska etablissementet nära Petersburg, som hufvudsakligen sysselsätter sig med valsning at jernvägsskenor, kan endast hållas i verksamhet genom åtnjutande af statsunderstöd och förmåner at olika art. Putiloff säges åtnjuta ett visst premium för hvarje pud skenor han valsar, och andra verkstäder som tillverka jernvägs materiel tå köpa al det ypperliga siberiska jernet från regeringens jernverk till betydligt lägre pris än det i marknaden gällande— ja när den sålunda för statsbanorna tillverkade materielen skall af kronan betalas, så sker det stundom med ett icke ringa ölverpris utotver hvad som behöfde betalas för jemngod vara från utlandet eller från någon annan verkstad. — På detta sätt, yttrar rapportören utan märkbart ogillande, har redan uppammats och uppammas fortfarande stora eta blissementer tör all slags jerntillverkning och äfven för tillverkning at jernvågsmateriel. Det är uppenbart — ehuru han derom in genting siger — att med ett så konstruerad system för den ryska jernindustriens utveck ling, protegeradt och protekteradt at mäktiga intressen och hvilande på okloka starsekonomiska principer, kan den svenska jernindustrien icke täfla. Men företeelsen är dock för oss lärorik. Afven här höjde sig kraftiga röster för det dyra svenska jernets användande företräiesvis till jernvägsbyggnaderna; hade detta anspråk vunnit framsteg, så skulle våra jernvägar blitvit enormt dyra och väl icke hälften af den nuvarande väglängden kunnat blifva utförd. Med undantag af de oförsonliga, som eantingen icke förmå att se, eller glömma hvad de sett, har dock allt klokt folk öfvertygats derom, at. det är en nationalvinst att t. ex. skenor af det billiga engelska jernet begagnats till våra banor, det usla engelska jernet, hvilket när skenorna bli förslitna nästan icke har något värde, såsom det förr hette, men hvilket dock nu är så begärligt vid Motala, emedan skenor som valsas af detta jern lättare än af svenskt jern kunna förses med stälhuf vud. Rapportören framhåller att i samma mån de ryska Jernverksetablissementerna genom konstlade medel växa i antal och omfattning, komma de att bilda ett allt mäktigare och uäktigare intresse, som skall bjuda till att blifva mer och mer skyddadt mot utländsk konkurrens, hvartill också symptomer nyss visat sig, då vid en rysk industrikongress uttalats nödvändigheten af, att till den ryska bergshandteringens och maskinbyggnadsindustriens uppmuntran, tulltaxan å metaller och metallvaror Jöjes åtmiastone i en proportion som gör den jemförlig med de i denna industri framför Ryssland stående länderna. — Han kunde hafva tillagt, att om man hos oss, såsom ofta påyrkats, till den inhemska jernindu striens uppmuntran hade lyckats genomdrifva att endast svensk jernvägsmateriel skolat an vändas, i stället för den billigare utländska, så hade, precist som tallet är i Ryssland, allt mäktigare och mäktigare intressen här bildats, motverkande utländsk konkurrens och påyrkande tullskydd, och ganska säkert hade äfven åstadkommits industrikongresser? i protektionistiskt syftemål. Envoyn Björnstjerna och generalkonsul Sterky hafva förvärfvat sig våra korrespondenters synnerliga bevägenhet; men dessa ba också bespisats hos de förra, och klokt var det. Iakttoge alltid de törenade rikenas ministrar och kousuler den försigtigheten att gifva de af sina resp. landsmän, som derpå sätta värde, matdagur, så skulle kanske icke så ofta klagas derötver, att vi äro så illa representerade i utlandet. — — — — luten i detta kabinett. i kommit och lagt örat