Göteborgsposten – 25 juni 1870, sida 1

Ai 668 — Jag skulle kunna återfinna det, om det endast funnes en milligramm deraf. Hr Lecoq såg helt strålande ut, som en man dender fått visshet om att kunna leda till ett godt slut ett uppdrag som i början förefallit honom svårt. — Nåväl! utropade han, då är saken klar, vår undersökning är fullständig. Offrens antecedentia, som af hr fredsdomaren blifvit framställda, gifva oss klafven till alla de händelser som följt efter den olycklige Sauvresys död. Sålunda kan man fatta hatet mellan dessa makar, som skenbarligen lefde i så godt förhållande med hvarandra. Sålunda kan man förklara att grefve Hector gjort till sin älskarinna och ej till sin hustru en ung förtjusande flicka, som hade en million i hemgift. Det finnes numera ingenting förvånande i den omständigheten, att hr de Trmorel underkastade sig att utbyta sitt namn och sin personlighet mot ett borgerligt stånd. Om han dödat sin hustru är det emedan han blifvit tvingad dertill af händelsernas logik. Så länge hon lefde kunde han ej fly, och dock kunde han ej längre fortsätta att lefva på Valfeuillu. Detta papper, slutligen, som han sökte med sådan ifver då hvarje minut kunde kosta honom lifvet, var hans dom, beviset på hans första brott, Sauvresys manuskript. Hr Lecoq talade med utomordentlig liflighet, och som om han haft några personliga anledningar till förbittring mot grefve de Trömorel. Sådan är han och han erkänner det gerna. Han kan ej hindra sig ifrån att Åhysa aggtill de brottslingar som han har i uppdrag att förfölja. Mellan dem och honom finnes en räkning att uppgöra.