Göteborgsposten – 25 juni 1870, sida 1

sina förfärligeste gifter och romare och grekor voro ej obekanta med detsamma. — Och jag som ej kände det! Det är sannt, jag har föga tid för arbete. När allt kommer omkring hade detta Medicis gift gått förloradt, liksom Borgiernas; det är så många saker som gå förlorade. — Nej, lugna er, det har ej gått förloradt. Men vi känna det nu endast genom Mathioles experimenter på lifdömda i sextonde seklet, af Hers arbeten och slutligen genom några försök af Bouchardat, som påstår... Olyckligtvis är doktor Gendron, när han kommer in på gifternas område, svår att hejda; men å andra sidan förlorar hr Lecoq aldrig sitt mål ur sigte. — Förlåt att jag afbryter er, doktor, inföll han. Skulle man kunna återfinna spåren af aconitine i ett lik som legat i jorden sedan nära två år tillbaka? — Verkningarne af aconitine ha ej varit tillräckligt kända för att man skulle kunnat isolera detta gift från ett lik. Bouchardat har gjort experimenter i den vägen med iodkalium, men dessa experimenter ha ej lyckats. — Det var förargligt, sade hr Lecoq. Doktorn smålog med triumferande min. — Lugna er, sade han, sättet har varit obekant, men jag har uppfunnit det. — Ah! utropade hr Plantat, ert känselpapper? — Alldeles. — Och ni skulle kunna återfinna aconitinen i Sauvresys lik?