Göteborgsposten – 20 juni 1870, sida 1

har jag blott ett att anmärka, det att hon, som sjelf tyckes ogerna tala sitt modersmål, ej bibringat sina barn, hvilka alla blifvit födda här i landet, den ringaste kunskap i detsamma, hvadan dessa knappt veta hvad man menar med ja och nej. Jag omtalar detta synnerligast för att gifva bekräftelse åt ett påstående som, när jag första gången hörde det uttalas, företöll mig mindre sannolikt, men hvilket jag på grund af sedermera gjorda iakttagelser funnit till fullo bekräftadt. Här har man för länge sedan anmärkt det egendomliga förhållandet, att af föräldrar, som visa sig minst benägna att lära sina barn det svenska språket, påträffas de flesta bland dem som hitflyttat trån Skåne. Den förnämsta orsaken härtill säges vara den, att dessa sjelfva fått för sig att af alla jordens dialekter finnes ingen så ful som den skånska, hvilken, som bekant, äfven är den svåraste att bortlägga. Hade fru Nilsson varit stockholmska i st. f. skånska, skulle hennes barn måhända nu kunnat tala det svenska språket lika bra som det engelska. Samma eftermiddag som jag aflade mitt besök hos ifrågavarande familj bereddes mig en öfverraskning at ganska angenäm natur; och jag vill så mycket mindre undandraga mig att omtala hvari denna bestod, som jag genom att gifva mina läsare del af densamma lättast kan låta dem förstå huru en Söndagseftermiddag användes på äkta amerikanskt vis. En stund efter det jag i mitt värdfolks och deras tjenares sällskap intagit en bastant och icke så litet om Skånes kök påminnande middag, blef jag tilltrågad huruvida jag, framför att göra barnen sällskap till den närbelägna söndagsskolan, dit föräldrarna skulle följa dem, töredrog att stanna hemma och sysselsätta mig med tidningsläsning o. d. Jag tog min hatt och gjorde familjen sällskap under förmodan, att de äldre af densamma skulle återvända hem, så snart de sett, att barnen ordentligt intagit sina platser på skolbänken; men jag fann i stället att de, hr N. och hans hustru, icke blott beredde sig att qvarstanna i det at 30 å 40 barn besökta skolrummet utan äfven att, biträdda af ett annat lika aktningsvärdt par, bestrida undervisningen, som föregicks at en af hr N. uppläst bön och sedan under c:a 1!(, timmas tid fortgick. Barnen voro indelade i grupper, så att hvar och en af de fyra undervisande hade sin afdelning. Efter lektionens slut presenterade åtskilliga af lärjungarne sådana kort, som de erhållit såsom ett intyg på att de fullgjort sina pensa särdeles väl och hvilka, så snart de erhållits till ett visst antal, fyra vill jag minnas, få utbytas mot ett vackert bokmärke eller något dylikt. Härtill utdelades åt hvart och ett barn ett exemplar af den i Philadelphia utgifna barntidningen The little messenger, som för det älskliga sätt på hvilket den redigeras vunnit en otrolig stor spridning kring hela Nordamerika. Påföljande dagen reste jag på jernväg törst till Milwaukee och derifrån till Prairie du Chien. Ifrån detta sistnände ställe, der jernvägen slutar, for jag på ångbåt midt öfver Mississippifloden till en liten stad, Mc Gregor, hvarest vi blefvo uppehållna flera timmar till följe af den skada som flodens öfversvämning förorsakat den derifrån vill S:t Paul gående jernvägen. Srån S:t Paul begaf jag mig med ångbåt utför Mississippi till den 6 timmars väg från nämnde plats belägna staden Red Ming, der jag råkade en hel mängd landsmän. I hvad naturskönhet beträffar, tror jag att Minnesota kan mäta sig med hvilken annan plats på jorden som helst. Brusande strömmar, vidsträkta skogar och mäktiga vattensall omvexla här med älskliga insjöar, inbjudande löfdungar och sädesrika fält. Allt detta är egnadt att på det lifligaste tilltala nordbon, som här återfinner så mycket af sitt eget lands natur. Kan något herrligare finnas, än den anblick som gifves, när man en klar och mild månskensatton i Maj seglar fram ötver Mississippi på en af de palatslika ångbätar, som här besörja trafiken? Jag tviflar ierpå! Långa sträckor af det utefter floden löpande landet komma en att tänka på ett till högsta raseri upprördt haf, hvilket på den Mäktiges vink tvärstannat just som de mot höjden sträfvande vågorna nått sin högsta punkt — så synes landet höja sig öfver floden i en vågformig nära nog regelbunden utsträckning. I högsta grad fängslande är det att från sjön betrakta denna, om en mäktig naturrevolution talande, egendomliga formation; och effekten fullkomnas när man en lugn natt