Göteborgsposten – 20 juni 1870, sida 1

ÅvÅTVYVIS. U60 — längre fram på sommaren äro klädda i den vackraste gröna drägt. Emellan två sådana upphöjningar, som här kallas Bluss, är Red Wing belägen. Af de 5000 å 6000 innevånare som denna stad räknar, bestå omkring två femtedelar af skandinaver, svenskar och norrmän, hvilka genom arbetssamhet och ett godt uppförande i öfrigt förskaffat sig ett stort anseende bland dervarande amerikanare och tyskar, som sjelfva äro aktningsvärda. De få irländare samt en viss klass bland amerikanarne som vistas der, äro dem dock icke så särdeles benägna; ty på grund af skandinavernas duglighet och deras öfvervägande antal se de andra innevånarne sig ofta undanträngda från den plats, som är förmånligast att innehafva. I allmänhet vill en ingalunda vacker afundsjuka göra sig gällande mot de våra; och denna framstår tydligast, när några nya tjenstemän skola tillsättas, hvarvid de i politikens hemligheter icke så väl bevandrade skandinaverna oftast, trots deras mängd, få draga det kortaste strået, hvilket bäst bevisas deraf, att under en lång följd af år har intet af statens embeten innehafts, efter hvad jag kunde utforska, af någon norrman och blott ett sådant af en svensk, hr S. J. Willard, öfverste Mattssons svåger, hvilken under 6 å 8 år tjenstgjort såsom County-auditör. Hr Willard torde vara en af de skandinaver, som vistats den längsta tiden i Minnesota, ty det var han, som i sällskap med några andra först settlade i det närbelägna Wasa-settlement. Af alla berömmes ban för den stora skicklighet, hvarmed han sköter sin syssla. Hans arbetsförmåga och ovanliga ihärdighet äro satta utom allt tvifvel och berättiga honom till den plats han innehar. Det är blott ett fel man egentligen vill påbörda honom, det att han icke visar sig hågad att i sin tur framdraga derat förtjenta svenskar, utan i stället allud väljer sina biträden bland amerikanare och tyskar. Emellertid kunde jag under min 14 dagars långa vistelse i Red Wing icke finna, att han på något sätt ville draga sig ifrån sina landsmän, med hvilka han tvärtom dagligen syntes sällskapa, och särskilt mot mig visade han sig särdeles vänlig och tillgänglig. I Red Wiag gjorde jag bekantskap med två smeder, hrr Löfgren och Pettersson, hvilka äro egare af en ganska betydlig med ångmaskin, svarfstolar och plåtsaxar m. m. försedd verkstad, som troligen skulle varit än större, om icke egarne för några år sedan råkats at det missödet att se densamma träffad af en förstörande eldsvåda. Båda, som lång tid vistats i Amerika, äro skåningar. Staden eger inalles 12 kyrkor, således högst 500 personer för hvarje kyrka. Sven skarnes evang.-lutherska är bygd 1866. Dess vastor är en hr Sjöblom, hvilken under början af detta år blifvit omtalad i flera af här utkommande skandinaviska tidningar äfvensom i några af de rent amerikanska för ett drag al oförsonlighet, som torde finna få motstycken. Han nekade neml. att på hvad vilkor som helst jordfästa en svensk vid namn Lagerstedt, förut handelsbetjent eller kontorist i Stockholm, som genom nedsväljandet af en tobaksbuss ådrog sig en hastig död i närheten af Red Wing, dit hans lik af deltagande vänner blef torsladt. Såsom skäl för denna sin vägran hade pastor 8., hvilken i parentes sagdt tillhör AugustanaSynoden, intet annat att uppgifva, än det att den döde i lifstiden icke ullhörde hans församling, ehuru det stått honom fritt att låta inskrifva sig i densamma. Och hårdt ansatt it tidningarne, lät han såsom gensvar i dessa genom kyrkrådet upprepa samma ursäkt. Tilläggas bör att den dödes vänner, hvilka åtasit sig att bestrida begrafningskostnaderna, erbjödo pastorn betalning för besväret; men han förblef obeveklig och en amerikansk prest måste anlitas. Dessa uppgifter kunna lyckligtvis till fullo styrkas genom hr Sjöbloms egna genom kyrkrådet gjorda medgifvanden i udningarne, hvadan jag icke behötver frukta att denna gång blifva beskyld för osanning, Just under min vistelse i Red Wing flyttrade doktor Acharius, f. d. stadsläkare i Örebro, deritrån till Chicago, der han nu slagit sig ner såsom praktiserande läkare. Att han bland alla härv. landsmän och amerikanare som känna honom, hålles i stor aktning för sin skicklighet såsom läkare, för sin humanitet och redbara vandel, vill jag nästan anse öfverflödigt att omtala. D:r A. har, såsom bekant torde vara, hemsändt flera korrespondensartiklar till Amerikabladet och, om jag ej misstager mig, äfven till Nerikes Allehanda. Jag har läst en del af dem till den förstnämnde tidningen och gratulerar hvar och en som sätter full lit till allt hvad de innehålla.