Göteborgsposten – 11 juni 1870, sida 1

A UVIIKA OD. FE. stallen jJemva! kosnumnmainer : SÖTEBORG. D. F. BONNIERS BOKIRTCKERI, 18 kets frihet, som elagtat dess tappraste söner och skickat dess utmärktaste män i landsflykt, denne menedare, löftesbrytare och blodsutgjutare, detta kejsarkrönta hufvud på den bonapartistiska hydran, han har nu till alla sina öfriga meriter lagt den af mordbrännare. Och under det att folkets, vår skog, hektar för hektar förtäres af det bål, som han upptändt, dansar våldsverkaren helt lugnt i Tuilerierna, der hans lejda, guldbesmidda slafvar, hans fräcka, sedeslösa hof på en enda afton uppsluka och förslösa summor, som skulle räcka till att under åratal uppehålla lifvet på hundradetals familjer, som nu svälta ihjäl i usla jordkojor, i nödens och lastens vämjeliga hybblen! Ve öfver tyrannen — mordbrännaren! Jo, jo, hr Lindström, tänk om kejsare Napoleon läser Nya Dagligt Allehanda! Om äfven han skulle vilja läsa mellan raderna i ert alltid intressanta blad! Då, ja då kanske gretve Wachtmeister i Stockholm och baron Adelsvärd i Paris finge åtskilligt att skriftvexla om med anledning af den der skogselden och då kanske det till sist bure åt skogen både med er och er telegratkorrespondent! Behagas det kanske is ofvan på all denna värme? ÄIs från sjön Aspen af fullkomlig renhet och i stora block, nåväl, då har ni endast att bege er till huset N:o 4 Norra Hamngatan, 2:a våningen, och reqvirera så mycket ni behagar. Har ni sjelf redan ert eget lilla isskåp kan ni för den måttliga summan af 15 öre tvenne gånger i veckan få reservoiren mättad med 10 f is pr gång. Vi förutsätta att denna för vår ort nya affär skall varmt omfattas at allmänheten, vare detta sagdt på fulla allvaret — icke för witzens skull! Den vandrande konstutställningen har återvändt till sitt land igen, efter att under sin Eriksgata ha lyckats utplantera icke min dre än 67 konstverk på skilda orter inom få derneslandet. Återstoden, c:a 80 taflor, exponeras f. o. m. i morgon Söndag i Musei galerier. Bland denna samling, som, jemte de törut i gallerierna befintliga målningarne, bildar en konstutställning, hvilken, om också i miniatyr, behagligt påminner om den oförgät liga konstutställningen, som just i dagarne för ett år sedan öppnades härstädes, finner man arbeten af: Bögh, Bille, Blombergsson, Cedergren, Eckardt, Fabarius, Fauerhioldt, Fischer, Ilelander, Hafström, Kierschov, Munsterkjelm, Möller N. B., Nordgren, Nielsen, Rodhe, Raab, Rasmussen, Saloman, Sörensen, Amalia v. Schwerin, Wahlqvist, fruarne Wille och Winge, Zillen, m. fl. Under loppet af instundande vecka torde man kunna motse det länge etterlängtade gästbesöket af första afdelningen af k. dramatiska teaterns artister. Hvilken dag som representationerna komma att taga sin början är annu icke bestämdt. Wieniawski är borta! Som ett stjernskott af oförgänglig klarhet uppenbarade han sig på Göteborgs horisont tör att innan kort glänsa på Stockholms. Man må icke af oss vänta något försök till redogörelse för trollmakten hos denne ovanlige konstnär. Endast den, som sjelf hört honom, kan förstå att ingen ötverdrift ligger i de superlativa uttryck af förtjusning, hvarmed både publiken och kritiken helsat honom. Skulle han på återvägen från Stockholm till Kristiania möjligen ännu en gång vilja gästa vår stad, äro vi förvissade om att han i qvantitativt hänseende skall vinna ännu större anklang än denna gång, isynnerhet om han skulle finna det lämpligt att uppträda i en annan lokal t. ex. Nya Teatern, der äfven den, som icke har råd att depensera 3 rdr på en biljett, kan komma i tilitälle alt få njuta af hans hänförande spel. Vid en akademisk disputation vid landets sydligast belägna universitet försvarade pre ses en afhandling Om forntidens anfallsoch försvarsvapen, och hade bland dessa äfven upptagit stridslnrarne. En af oppenenterna anföll med mycken skärpa denna äsigt, men precses stod på sig, sörmenande att det mod, den tapperhetskänsla, som stridslurens ljud framkallade hos de stridande, berättigade honom till rang heder och värdighet af krigsvapen. Nåväl, afslutade opponenten slutligen sin skärmytsling, jag skall gå in på att preses har rätt i sn uppsattning, (preses rätade på sig i katedern och kastade en triumterande blick kring den talrika åhörarekretsen) men då måste också preses tillåta mig att inrangera vällingklockan bland — nutritionsorganerna. Opponenten satte sig ner, preses såg flat ut och Auditorium brast i skratt, Disputatsen fick sluta