Göteborgsposten – 9 juni 1870, sida 2

fara, komma att lemna en god skörd. Klöfverfälten stå i allmänhet rätt vackra och frodiga samt hafva föga lidit af torka och vårkölden. Korporal Tullberg, den bekante agitatorn, är, enl. Sn. P:n, dömd till sjutton dagars tängelse vid vatten och bröd i stället för böter, till hvilka han af K. M:t blifvit dömd, 200 rdr för det han till hofrätten skritvit smädligt mot v. hära shöfd. Wester för hans förhållande vid utöfning af domareembetet, samt 100 rdr för det han i dylik inlaga skrifvit smädligt mot Norra Åsbo häradsrätt, tillhopa 300 rdr, hvartill Tullberg, vid anställd undersökning, befunnits sakna tiligång. En salskmyntare, som lagt an på att drifva sin handtering i större skala än hans yrkesbröder i allmänhet bruka ha för sed, har under sommarmarknaden i Jönköping försökt och till en del äfven lyckats att utprångla falska 50riksdalers-sedlar, efterapade Wadstena ensk. banks. Tvenne dylika sedlar ha blifvit inlemnade till polisen i Jönköping och en hästhandlare från Arvika vid namn Plate har, pä goda grunder att ha varit den, som utsläppt ifrägavarande sedlar i allmänna rörelsen, blifvit bäktad och kommer att inför rådhusrätten i nämnde stad undergå ransakning. Jönk. bl. för i Tisdags omtalar, att ytterligare trenne falska Wadstena sedlar å 50 rdr kommit i dagen. De inlemnades vid uppbörden af kommunalutskylderna i Lördags, och ha de af innehatvarre emottagits i liqvid eller vexel under marknaden. Anslag till skjutöfningar. Uppå sramställning af militärbefalet på Gotland har h. M:t, i likhet med hvad förlidet år beviljats, anvisat ett belopp af 600 rdr att från anslaget till de frivilliga skarpskytteföreningarne utgå samt till disposition af militärbefälhafvaren utbetalas, för att användas till befrämjande af skjutfärdigheten inom Gotland. Dödsfall. Seniorn bland rikets presterskap, prosten och kyrkoherden i Arnäs pastorat af Hernösands stitt P. E. Högström, afled d. 29 sistl. Maj. Den atlidne var född d. 22 Jan. 1779; student 1799, prestvigd d. 7 Sept. 1806, promov. i Upsala 1809, komminister i Skellefteå 1812, pastor i Årnäs 1839, jubelmagister 1860. Skandinaviska föreningen i Paris. Om denna förening skritver en korrespondent till Helsingfors Dagblad följande: En af de för oss nordboer mest intressanta företeelser härstädes är det uppblomstrande lif, som börjat visa sig inom den skandinaviska föreningen. Denna förening, som under fordna tider haft en avasipolitisk karakter, har alldeles kastat bort denna betydelse, för att uppträda som en välgörande inrättning, hvars verksamhet går ut på att underlätta de hit från norden anländande arbetarnes ställning. Att detta är af en oändligt stor betydelse inser man då först klart, när man blifvit i tillfälle att iakttaga huru mycket våra arbetare dock hafva att lära i Paris, ty här om någonstädes har arbetet uppnått sin höjdpunkt i finhet och elegans, äfvensom om man tänker, hvilken svår ställning en hit anländ arbetare har, om ej någon finnes som intresserar sig för hans väl och ve, ty han måste ovilkorligen känna sig bortkommen i det hvimlande hafvet at menniskor, hvilkas språk han ej förstår och som bemöta honom visserligen med artighet, men tillika med den mest framstående likgiltighet. Föreningens främsta syfte skulle derföre blifva, att emottaga dessa arbetare, skaffa dem tillfälle till arbete, till inlärandet af franska språket och andra nyttiga kunskaper, samt att i allmänhet bilda ett föreningsband emellan de nordiska arbetarne och derigenom bereda dem mera trefnad och göra att de mindre skulle sakna sitt hem samt att de mindre lätt skulle uppslukas af det ofantliga menniskohafvet. Föreningens verksamhet är äfven utsträckt till finska arbetare, hvilka i densamma alltid äro välkomna medlemmar Man må ej föreställa sig att detta är utan betydelse, ty det antal finska arbetare, som finnas i Paris är verkligen ej så ringa. Den ena uppenbarar sig efter den andra, kommande öster ifrån, med bestämdt uttalade afsigter att i den kända verldstaden sätta kronan på sin yrkesbildning. Det är medbo:gare af allehanda yrken, hvilka visserligen till en del för alltid äro förlorade för Finland, men som dock en del återvända, medförande sin högre arbetsskicklighet och, hvad som är lika vigtigt, sina vidsträcktare vyer. De äro dock alldeles för få att bilda en egen förening, och då de nästan alltid tala svenska språket, så skilja de sig knappast i någon mån från öfriga nordboer, hvilket gör det särdeles lämpligt för dem att ansluta sig till denna förening. Fortjensten att föreningen kommit till stånd under denna form tillhör chefen för härvarande skandinaviska bank, ryttmästaren Dahl, som med ett i sanning sällsynt intresse satt sig i spetsen för företaget och genomfört detsamma. Föreningens ändamål kan dock ej vinnas utan materiella medel, och ehuru principen: hjelp dig sjelf ingår såsom en af de förnämsta i föreningens program, så har man dock ansett nödigt att anskaffa något penningnr att börja med. För att åstadkomma dessa, vidtogs den i Paris mycket vanliga utvägen att hålla en concert de bienfaisance. En sådan egde rum d. 18 sistl. April, vid hvilken Kristina Nilsson och fjorton andra skandinaviska sangerskor, alla tjusande genom ungdom skönhet, behag och talanger-, medverkade. Hesultatet var också att den för föreningen behöfliga materiella grundplåt erhölls. Olika omdömen. Kammarjunkaren Pontin har i litstiden skrifvit ett sem-akters skådespel Agda, hvilket, omarbetadt — dock ej af författaren — från bunden will obunden