Göteborgsposten – 9 juni 1870, sida 2

utseende förstod Saurresy att han ingenting sagt. Men hvarföre befann han sig i detta rum? Han gjorde en lätt rörelse och Berthe skyndade genast till honom. — Hur befinner du dig, min älskade Clment: frågade hon i det hon ömt kysste honom på pannan. — Jag känner ej något lidande. — Nu ser du följderna af din oförsigtighet. — Huru länge har jag legat sjuk? — Åtta dagar. — Hvarföre har man fört mig hit? — Det är du sjelt som velat det. Tremorel hade i sin ordning närmat sig. — Ja, inföll han, du ville ej stanna qvar deruppe, du anfäktade dig som en djefvul i ett vigvattenskärl. — Ahl! — Men trötta ej ut dig nu, återtog Hector, somna igen och i morgon skall du vara frisk. God natt nu, jag går och lägger mig nu för att komma och aflösa din hustru klockan fyra. Han lemnade rummet och Berthe gick tillbaka till sin plats sedan hon gifvit sin man att dricka. — Hvilken makalös vän hr de Trmorel är! mumlade hon. Sauvresy svarade ej på denna anmärkning, som var så vederstyggligt ironisk. Han hade tillslutit ögonen. Han låtsade sofva och tänkte på brefvet. Hvad hade han gjort med det? Han erinrade sig mycket väl att han omsorgsfullt vikit ihop det och lagt det i sin högra västficka. Han måste ha detta bref. Fölle det i hans hustrus hän