Göteborgsposten – 9 juni 1870, sida 1

stå ännu. En sådan hvälfd kammare af synnerligt intresse var den s. k. Nils Dackes sängkammare ungefär så stor att några personer kunde ligga i densamma, men reste man sig upp kunde man ej stå rak. Jag vågar betvifla att den mäktige Wärendshöfdingen begagnat detta trånga och ej med fönster försedda rum till bostad, troligen har detsamma varit fängelse eller vaktrum; emellertid var ännu spår der af en skorstenspipa och fångar bestodos troligtvis ej den tiden med den lyx som består uti en värmande eldbrasa. Breda och ståtliga trappor skönjas å flera håll, men öfverallt är den rikaste vegetation rådande och yppiga löfkronor sprida nu sin skugga öfver denna fasta borg. Sedan man väl orienterat sig i ruinen företogos roddfärder kring densamma, så att den blef fullkomligen beskådad och beundrad från alla håll. I borggärdens midt reste sig en väldig ek, en at de största och lummigaste jag någonsin skådat, och sedan nu alla hunnit se sig mätta på ruinens detaljer samlades alla deltagarne i mötet under denna ek, der man grupperade sig så godt sig göra lät, hvarefter en ande med ett svart hemlighetsfullt dok i handen framskyndade från ett af hvalfven och i en handvanning var hela sällskapet fotogratieradt ja ej allenast sällskapet, utan äfven eken och ruinen derbakom. Jag hörde sägas att denna vy kommer att i förstorad skala intagas i ÅNy Illustrerad Tidning. då allmänheten får göra närmare bekantskap med mötets deltagare. Sedan nu dessa bestyr voro expedierade beträdde d:r C. Eichhorn den vid ena sidomuren uppresta, med friska björklöf beklädde talarestolen och redogjorde för de historiska forskningar, dem han i förhandenvarande skriftliga handlingar, hade ansett sig manad göra i anledning af detta möte, hvaraf framgick att Bo Jonsson Grip skulle hafva varit den förste hvilken å detta ställe uppfört en fast borg år 1360 då stället dock bar ett annat namn, nemligen Ijutarby. Konung Gustaf I indrog slottet, och räkenskaperna hvilka ännu qvarvara och dithöra äro af åren 1540—1586. År 1570 brände danskarne detsamma. Under Sven Skyttes ståthållareskap anföres såsom något synnerligen anmärkningsvärdt att hollandske murmästaren Nolle på 12 dagar uppfört en -dansk skorsten. Uti räkenskaperna förefinnes en lucka för åren 1553—1574. Carl Mornay hade slottet i förläning till dess han halshöggs d. 26 Dec. 1576. Claös Bjelke till Wik blef stäthallare på Kronoberg och lagman i Tio Häraders lagsaga 1576; ännu år 1589 var han ståthållare ( 1623). Den nuvarande ruinen är det qvarvarande af hvad Claös Bjelke byggde, ty under hans tid emottog slottet det utseende detsamma behöll till dess fall. Ingen at alla Sveriges konungar hvarken förr eller senare hafva nedlagt så stor förtjenst om byggnadskonsten som Johan III, och som vi veta intresserade sig hela Gustavianska slägten för denna konst. Konung Johan utarbetade sjelt nästan till alla de stora byggnadsföretag hvilka under hans regering utfördes, sjelfva planen, ehuru detaljarbetena öfverlemnadepå andra händer. Sålunda har ock Johan i samband med Bjelke uppgjort planen till Kronoberg. hvaraf grunden nu återstar; byggandet häraf började d. 14 Febr. 1579 af Markus Byggmästare, hvars lon utgjorde 25 daler samt dessutom en mängd goda saker in natura. Denne Markus Byggmästares verkliga namn tyckes hafva varit Markus Bygren eller Markus Wulfram. Urban Scultze, som utfört det ännu qvarvarande och för några år sedan restaurerade gemaket å Kalmar slott 1558—1561, erhöll, enligt kungligt bref af d. 1 Mars 1579 befallning att han skulle bege sig till Kronoberg der hans verksamhet varade från 1579 till 1584. Till närmaste män hade han Peder Borgensson och Vallentin Murmästare. Enligt uppgift skulle den då uppförda yttermuren vara 97 alnar lång, 11 alnar hög och 51 alnar tjock, tvärmuren 17 alnar lång och 3 alnar bred. År 1581 uppfördes södra sträckta muren och venstra rundelen med 7 skottehäl. 1583 täcktes vestra rundelen med bräder och spån. Den 29 Mars 1585 öfrertog den från alla slottsarbeten under hela Gustavianska tiden välbekante Anders Larsson eller som han allmännare kallades Anders Målare, arbetena och till hans död i Maj 1586 åtgingo 3538 dagsverken. Här sluta de räkenskaper som ännu finnas qvar, berörande detta ämne. Enligt Erik Dahlbergs Svecia Antiqva skulle Kronoberg vara byggdt af S:t Sigfrid 1002, men oriktigheten af detta påstående visar sig ej allenast genom de ofvan tagna uppgifter utur ännu qvarvarande räkenskaper utan ytterligare derigenom att medeltidens byggnadsoch befrästningskonst var alldeles olika med det system hvilket följts vid framställandet af Kronoberg. Sålunda kan endast i korthet anföras att alla slott under Gustavianska tiden äro uppförda i qvadrar med oftast 4 rundlar, hvilka benämndes postejer och dessa tillhörde den dåvarande ståndpunkten i befästningskonsten; likaså äro ock alla öppningar betäckte med tegel. Danskarne afbrände slottet 1611 och efter freden i Roskilde har fästet ej vidare någon politisk betydelse. Enligt ännu qvarvarande fatebursförteckningar har slottet aldrig varit kunglig boning utan endast fästning, sålunda upptager nämnde förteckning endast bolstrar, madrasser, och dylika oundgängliga bohagsting. Tal. slutade sitt föredrag med uttalandet af det hopp, att denna gamla borg måtte vara en symbol af det gradvisa bortfallandet af skrankorna mellan de politiska tvedrägterna och striderna mellan skandinaviens folk. Ty liksom denna ruin skall sakta, men visst, af tidens tand förintas, så skall och all tvedrägt mellan nordens folk försvinna. När de sista orden förklingat och en bägare för denna tanka tömts, ljöd från djupet af de gamla hvalfven en fosterländsk sång sjungen af en god kör af amatörer från Wexiö. Våra artiga och förekommande värdar; major v. Krusenstjerna, d:r Wittlock, fabrikör Svahn och grosshandl. Wittlock, hade låtit utdela till de besökande en för tillfället tryckt beskrifning öfver Kronoberg, men som tiden ej medgifver mig genomläsa detta arbete, har jag åtnöjt mig med återgifvandet af hvad jag af d:r Eichhorns sakrika anförande förmådde uppfatta. U