Göteborgsposten – 9 juni 1870, sida 1

På Berthe uteslutande grundade sig alla hans framtidsplaner, hennes namn var inblandadt i alla hans drömmar, eller snarare hon var på en gång hans framtid och hans dröm. Han hade älskat henne så högt, att hon blifvit liksom en del af hans eget väsende, och han kunde ej förstå sig sjelf utan henne. Då Berthe var förlorad för honom såg han intet mål att sträfva emot, han hade ingen anledning att lefva. Han kände så väl att allt hos honom var krossadt, att den tanken uppstod hos honom att sluta sitt lif. Han hade sin bössa, krut och kulor, man skulle tillskrifva hans död en olyckshändelse under jagten, det var alltsammans. Ja, men de! Ah! utan tsifvel fortsättande sin nedriga komedi, skulle de låtsa begråta honom, under det deras hjertan i verkligheten skulle svälla af glädje. Ej mer någon man utt frukta, intet tvång, ingen list. Hans testamente tillförsäkrade Berthe hela hans förmögenhet, de skulle bli rika. De skulle sälja alltsammans och kunna