Emigrationen. Det är med en sorglig känsla man ser skaror af emigranter dagligen genomtåga vår stad för att embarkera på någon af de ångare, hvilka ligga här i mängd beredda att emottaga den nya exportvaran. Om dessa utvandrare inläte sig i det vigtiga företaget med öppen blick för de besvärligheter, som vänta dem, med klar insigt om de hemlandets företräden, som de öfvergifva, vore icke mycket att säga om saken. Man kunde på sin höjd beklaga att fosterlandet, som i fordna tider visat sig ega tjusningskraft nog att qvarhålla tillochmed de sina söner, dem det endast närt med bröd af bark, nu i hast, fastän stäldt i lyckligare ekonomiska och politiska förhållanden än någonsin, skall hafva förlorat denna kraft. Olyckligtvis törs man icke antaga att våra utvandrare fatta sitt beslut att ombyta fädernesland, medvetna om allt hvad beslutet innebär. Vi tala icke om dem som vänta att i det nya landet mötas af sjelfsådda skördar, ehuru äfven sådana fantasteriets eller bedrägeriets offer torde kunna uppsökas bland emig granthoparne. Men också det kalla, förståndiga flertalet, som med lugn besinning anträder färden har sällan tillräckligt noga öfvervägt sitt företag. Forskar man efter anledningen till att denna emigrationslusta likt en epidemisk smitta gripit omkring sig bland befolkningen, måste man söka den i mer än en omständighet. Af det gamla vandringsbegäret, som dref våra törfäder ut på vandringståg i så talrika hopar, att hos det öfriga Europa den underliga föreställningen väcktes att vårt gamla, folkfattiga Skandinavien skulle utgöra en solkslagens qved och amma, en vagina gentium, finnes ännu något spår qvar. Och i detta ärfda grunddrag i folklynnet ligger möjligen första fröet till den företeelse, som efter att ur många andra rötter hafva hemtat näring nu hunnit den vidd och omfattning att den väcker fosterlandsvännens bekymmer. Amerikas Förenta Stater ha vidare länge haft namn för att i verkligheten utgöra frihetens rätta tillflykt på jorden, och under vissa tidskiften har detta lof varit förtjent. Under de perioder i vårt årbundrades historia, då reaktion herrskat i Europa, under den heliga alliansens gyllene dagar t. ex., blomstrade i Amerika frihet både i socialt och politiskt hänseende. Den der herrskande uppfattningen af statsändamålet, att staten icke borde befatta sig med åtskilliga af de omsorger, hvilka inom de europeiska samhällena anses utgöra särdeles vigtiga föremål för statens omvärdnad, tillät betydliga besparingar i statsutgifterna, och dessa, samt i följd af dem skattebördorna, kunde så mycket mera lindras som en noniaterventionspolitik i afseende på de europeiska angelägenheterna medgaf landet att reducera de europeiska budgeternas kräftskada, fötsvarsverket, till en obetydlighet. En bördig jord, som ännu befann sig i statens ego och hvilken nästan afgiftsfritt af staten lemnades i nybyggarens händer, gaf åt denne ett gynnsamt tillfälle för användning af de små kapitaler, han kunde medföra. Och den i stark utveckling stadda industrien erbjöd sysselsättning och utkomst äfven åt den emigrant, hvilken icke medförde annat kapital än sin arbetskraft. Med de företräden som Amerika egt, eger det icke numera. Den förut befintliga olikheten mellan de båda verldsdelarne har utjemnats derigenom att Europa förvärfvat åt sig åtskilliga af de förmånliga egenskaperna, under det att flera af de ofördelaktiga dragen i det europeiska samhällstillståndet kommit att utgöra äfven Amerikas tillhörighet. I vår verldsdel är den individuella friheten numera så befästad att väl dess vidare utveckling, men icke dess inskränkning, hädanefter är möjlig, och man behöfver således icke söka denna förmån uteslutande på andra sidan Atlanten. Den forna skattefriheten kunna nutidens amerikanare icke vidare berömma sig af; tvärtom trycka skattebördorna i icke mindre grad den stora republikens invånare än inbyggarne i hvilket litet europeiskt furstendöme som helst. Skilnaden är blott den att skatterna å det ena stället vanligen äro direkta, på det andra indirekta, upptagna i form af tullafgifter. Synnerligast i nuvarande tid, när Förenta Staterna utför sin verkligen gigantiska finanenlan fill staftssknldens athatal