Göteborgsposten – 3 juni 1870, sida 1

Grefven af Tremorel ). Af Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecog, m. fl. Öfvers. från franskan. Då Sauvresy inträdde reste hon sig upp för att gå emot honom och räckte honom vänligt handen. — Tack, sade hon, tack för att ni kom. Åh! ni är en ädel man, ni. Jenny var ej annat än en lorette och Sauvresy afskydde loretter; men hennes smärta var så i ögonen fallande och syntes så djup att han blef helt rörd. — Ni lider? frågade han. — Ack ja, min herre, ja, jag lider grymt. Tårarne qväfde hennes röst, hon dolde ansigtet i sin näsduk. — Jag anade det, tänkte Sauvresy, Hector har afskedat henne. Nu tillhör det mig att förbinda såret, under det jag på samma gång gör en läkning omöjlig. Då Jenny alltjemt gret fattade han hennes händer och drog med mildt våld näsduken från hennes ansigte. — Mod, sade han, mod. Hon riktade mot honom sina mörka tårdränkta ögon, åt hvilka smärtan gaf ett förtjusande uttryck. ) Forts. fr. N:o 125.