Göteborgsposten – 23 maj 1870, sida 1

liga korakter, ty aldrig har en mera fullständig förställningsförmåga stått i en elakare och mera förderfvad qvinnas tjenst. Om hon i djupet af sitt hjerta ansåg sig vara den olyckligaste bland menniskor, visade hon det aldrig, det förblef en väl bevarad hemlighet. Berthe insäg fullkomligt värdet af henues plötsliga upphöjelse, hennes förändrade ställning som man sade, och hon satte en ära i att visa sig som den lyckligaste bland qvinnor. Då herrskarinnorna på Mauprroir eller Lanascol, hennes grannar, framhöllo, den ena sin mans anor, den andra sin mans höga embeten, talade Berthe om sin lycka. Om hon var ädelmodig mot de fattiga, gifmild och barmhertig, var det endast af beräkning. Hvad kostade henne de louisdorer som hon strödde ut? Allt hos henne var beräkning. Alla hennes handlingar lågo så noga inom gränsorna för en klok politik, att den märkvärdiga komedi hon spelade blef illusion, tillochmed för svartsjukans genomträngande blick. I brist af den kärlek hon ej kände för sin man, visste hon att uppehålla skenet af en på samma gång brinnande och blyg passion för honom. Alla menniskor sade också: — Den sköna Berthe är alldeles tokig i sin man. Detta var äfven Sauvresys öfvertygelse, och han var den förste att med glädje säga: — Min hustru älskar mig. Sådant var förhållandet mellan makarne på Valfeuillu, då Sauvresy i BSevres, vid Seinens strand träffade på sin vän Trmorel med pistolen i hand. Denna afton var första gången efter giftermålet som Sauvresy försummade dinerin efter att ha lofvat komma tillbaka på en bestämd timma,