Göteborgsposten – 21 maj 1870, sida 1

Man börjar rusta sig till första terminens badoch brunnsresor. I Warberg väntar man fulla bus, men i Marstrand lärer det, åtminstone för sagde termin, ännu finnas temligen godt om rum — utom i badhusparken, sävida man nemligen icke flux är redo att erlägga den afgift, hvilken skall utkräfvas at ralla. som vilja begagna sig af parken och sällskapslokalen under badtiden, vare sig på längre eller kortare tider. Vi få uppriktigt bekänna, att vi till en början hade svårt att till sitt fulla värde uppskatta denna badhusstyrelsens genomgripande förändring i förvaltningen, ty vi kommo helt naturligt att tänka på Warberg, der det också finnes en ganska vacker park och dito badhuslokal, på Särö, som utgöres af en enda, ofantlig park, på Ramlösa, på Dalarö, på Waxholm, på Up sala, och Gud vet allt hvilka, lika tramstående helsoorter, försedda med lustparker och säilskapslokaler, men der man ännu icke hittat på en dylik drakonisk lagstiftning för rinfö dingar och lustresande främlingar. Då påpåminte vi oss plötslgt den bekanta franska sentensen: Ode est la femme? -Här äro bestämdt några fruntimmershistorier med i spelet, utropade vi, och vår gissning besannades, då vi hunnit till slutstrofen i Narstrands-Postens notis i ämnet, hvilken slutstrof vi icke återfarnit i den renrant-t:eee af nän n