Göteborgsposten – 21 maj 1870, sida 1

de notis, som våra vallvarliga kolleger hastat att meddela sina läsare, men som vi anse oss icke böra undanhålla våra. Se här är den. Obs. Kursiveringen af oss: Det finnes naturligtvis rättvisa och billighet uti denna anordning, men att kontrollera, att alla erlägga denna afgift, torde icke blifva så lätt. Vi anse emellertid denna bestämmelse fullt befogad; och hvad särskildt beträssa vår stads egna innevanare, kommer detta att utöfva åtminstone det goda, all en del nybildade mamseller, hvilka nästan hvarje svirtafton upptagit de väl behöfliga platserne i danssalen, hädanefter antingen mäste erlägga den bestämda afgslen, eller ock, att helt enkelt uteblifva fan salongen. De kunna emellertid trösta sig med det gamla sannfardiga ordspråket: lika barn leka båst, samt att de icke komma att af någon saknas. Vi hålla för troligt, att det torde bli ett sannskyldigt Marstrandsarbete att kontrollera det algitten at alia — ny-, väloch miss-bildade mamseller inberäknade! — erlägges, hvarföre vi drista oss töreslå, att vid detta nya Eders portar hädanefter må posteras ett par englar med bart huggande svärd. Englarnetorde lämpligen kunna rekryteras från den å Karlsten törlagda kommenderingen — militärer ha ju sedan urminnes tider både af fruar, fröknar och mamseller, isynnerhet å badorter, ansetts för verkliga englar på jorden — och de bart huggande svärden kunna. helt säkert rlör den goda sakens skull gratis erhållas ur kronans förråder. Att Våren kommit, synes icke minst derpå, att den sedvanliga reparationsoch uppstulningswanien börjat grassera på våra gator. En högst behöflig och vacker tillöksing i Södra Hamngatans, i allmänhet prydliga husraders behag kommer att erhållas genom f. d. Bogrenska husets nu i det närmaste fullbordade nedrifning till grunden. De uya egarne, hrr ÅL. Furstenbery C:o, ämna uemligen istallet å tomten upptöra ett prydligt treväningshus, hvartill en särdeles vacker ritning uppgjoris af arkitekten J. E Leo. Hela nedersta våningen kommer att upptagas af en magnifik butik, i en framtid antagligen dena finaste i stan? och som helt säkert icke länge skall behöfva att vänta på Åhugade spekulanter. På en annan Hamngata har man uu en tid bortåt hållit på med att tvätta en morian till hus hvitt, eller med andra ord försökt att få en byggnad, upptörd af gammaldags, mörknadt holländskt tegel att skina i sin ursprungliga, oskuldsfulla gulhet. Dervid ha dock de förbigående icke kunnat undgå att då och då å på sig en och annan opåräknad liten sqvätt vatten. Detta otverflöd på vatten till allmännetens oförutsedda behof kanske dock helt enkelt beror derpå, att huset eges af en — vinnandlare. Å Nosaiska församlingens kyrkogård har idagarne upprests en särdeles vacker minnesvärd öfver fru Euphrosyne Abrahamsson, ödd Leman. Den är arbetad i dels finpolerad, dels mattslipad, snöhvit Carrara-marmor ch utförd å hr A. S. Holländers stenhuggeri i Hamburg. En rund pelare, krönt af en enkel ä-la grecque-fris uppbär en antik urna till hälften höljd af ett i lediga veck nedfallande täckelse. På sockeln läses å framsidan den bortgångnas namn, födelseoch dödsdag samt å fränsidan öljande i all sin enkelhet gripande ord: Min själ skall lefva och lofsjunga Herran! Tvenne vårar ha redan låtit sin klara zrönska spira upp på den grafkulle, som vän ga händer städse täfla att smycka med friska blommor, saknadens och minnets vältaliga vårdetecken, men många vårar skola forgå, många rosor förblekna, innan Jon förätes, den goda, varmhjertade, älskliga qvinnan, hvilken Döden trån lifvets solbeglänsta höjder obarmhertigt ryckte ner i sin kalla amn! Ucad allting här på jorden är förgängligt