Göteborgsposten – 14 maj 1870, sida 1

Ty det är då visst och sannt, att besannar sig endast ryktet om guldfälten vid Jualajoki-fältens stränder, skola främlingarne nog icke längre gå det fattiga, kära Finland stolt förbi, tvärtom, de skola komma skocktals och ligga nesegruus rotande efter det röda guldet. Har ni hört händelsen igår afton? frågade nyligen en spefågel i ett nyhetshungrigt sällskap. Nej. nej ... tala... berätta... hvad å det ..., ljöd det från alla håll. (Kors, hvad det är roligt ändå att prata och prata dgutigt om sin nästa!) — Jo, fortsatte berättaren, Åatt m:ll N. tagit lifvet af sig: — Ån nej, å det möjligt, hvad var orsaken ... olycklig kärlek kanske ... hur var det, har hon inte slagit upp med sin fästman? — -lå kors, nej, det ä ju helt naturligt: inte kunde menniskan gå och lägga sej i snörlifvet heller! De hungriga blefvo helt snopna, men sökte dölja missräkningen i ett något tvunget bifallsskratt.