Göteborgsposten – 11 maj 1870, sida 2

emot dessa afslöjanden af deras radikala vänners vanvettiga upptåg. Grandperrers berättelse, hvilken au föreligger i sin helhet, har karakteren af en -historisk roman af Ponson du Terrail eller en polisskildring af Lecoq och kan läsas med ett visst intresse, såsom blottande karakterslumpenheten hos dessa sjelfinbillade heroer, hvilka tro sig ämnade att rekonstruera verlden. Den lyder i det väsentliga sålunda: Myndigheterna hade redan sedan lång tid tillbaka kunskap om, att de våldsammaste revolutionärerna närmat sig hvarandra på de offentliga folkmötena, för att organisera ett uppror och förbereda ett mordförsök mot kejsaren. Sina hemliga sammankomster höllo de vanligen hos en viss Dupont, hos professorn i matematik Jules Fontaine, hos Gutrin, som år 1848 dömts för delaktighet i juniupproret, och mera sällan hos målaren Petian samt Sappia, en af Mazzinis korrespondenter. Förutom de nämnda infunno sig der äfven Verdier, Benel, Pellerin, Ruault, d:r Tony Moilin, löjtn. vid mobilgardet Godinot, Måögy, som sköt polisagenten Mourot, Cournet, redaktör i eveil, och många andra socialister. D. 28 Jan. infann sig Verdier i polisprefekturen och förklarade: Han hade anslutit sig till en sammansvärjning mot statens säkerhet, men tillbakavisade hvarje delaktighet i ett lönmord och ville derför lemna upplysningar angående anslag, i hvilka han ej ville ha någon del. Till att börja med, förhandlade man å dessa sammankomster sociala frågor; men senare, då kejsarens insjuknande blef bekant, hade man kommit på den tanken att förbereda en revolutionär rörelse och inledt insamlingen till uppköp af vapen. Aftonen före Victor Noiris begrafning hade man rådgjort, huruvida ögonblicket för resningen icke var inne; men Blanqui lät förklara, att han och hans vänner ej ville deltaga deri; Dupont, Fontaine, Tony Molin, Sappia, Ruault o. a. voro af motsatt åsigt. Nu äro båda partierna sammansmälta. Blanquis representanter voro bröderna Villeneuve, Tridon, Gois, Rigault och Tailard. Det gafs en centralkomite och ett verkställande utskott; ändamålet med båda var att samtidigt med ett mordförsök bringa till stånd en revolution. Penningar uppsamlades, för att tillverka bomber och andra förstörelseverktyg. Verdier har undertecknat dessa uppgifter. Han har visserligen senare velat från Belgien återkalla sin utsago, hvilken dock efteråt blifvit bekräftad, särskilt af de oroligheter, till hvilka Rocheforts häktande d. 7 Febr. gat anledning. D. 10 Febr. häktades Godinot, Sappia, Dupont, Petian, Fontaine j:r, Göradin, Ramet och Rousseau hos Dupont; de voro nästan alla beväpnade med revolvrar. Hos andra sammansvurna, som man grep i deras hem, funnos äfvenledes vapen, ammunition och märkliga korrespondenser. Godinot lät förmå sig till bekännelser, hvilka fullständigade Verdiers förklaring. Fontaine hade dagen efter Noirs begrafning beklagat sig för honom öfver, att man ej följt Flourens och börjat revolutionen; ej blott revolvrar, utan äfven Orsinibomber och flaskor med nitro-glycerin hade hållits i beredskap. Gurin afgaf härpå några närmare redogörelser. De hemliga sammankomsterna hade, sade han, föranledts af bröderna Villeneuve, Jaclard och Gois, för att närmast bilda revolutionära grupper. I ett caf i förstaden Batignolles meddelade man hvarje afton hvarandra de vunna resultaten. I slutet af Juli förl. år tillkännagaf Dupont vid en sammankomst hos Gurin, att han i nitroglycerinen funnit ett ofelbart medel att spränga kejsaren i luften. En senare gång lät Dupont alla de närvarande afgå ed på att bevara hemligheten och att ovilkorligen döda den, som ville förråda densamma. Derpå föreslog han bildandet at grupper, hvilka endast skulle stå i förbindelse med sina cheter. Dessa återigen skulle sinsemellan träffa ofverenskommelse, insamla penningar till uppköp at vapen, hvilka skulle begagnas till vare sig ett attentat mot kejsaren, eller en resning. Sådana grupper bildades i Saint Quen, Levallois och Batignolles. D. 16 Sept. lemnade Fontaine tem revolvrar och packor patroner, hvilka utdelades genom lottning efter en af Benel uppgjord lista bland de sammansvurna Collot, Chassaigne, Deran, Bourquie och Paschin. I slutet af September utdelade Dupont återigen fyra revolvrar. D. 2 Okt. samlades 42 sammansvurna hos Gurin och aftalade att utföra en revolutionär demonstration d. 28. På ett följande sammanträde, hvari äfven Mågy deltog, uppgafs denna plan, och väcktes i stället tanken på ett mordförsök. D. 9 Dec. rådslog man härom hos Dupont samt några davar senare hos Petian och Sappia och d. 11 Jan. slutligen om hvad man skulle tillgöra vid Noirs begratning. Gnerin försäkrar, att de sammansvurna vid denna begrafning buro vapen på sig. Man vet, hvilka ansträngningar Flourens gjorde, för att föra likvagnen till Paris; Benel grep hästarne i tygeln och Iontaine d. ä. stod vid hans sida; men Rochefort gjorde om intet detta företag och måste dagen derefter uppbära bittra förebråelser der Man rådejorde emellertid om ett senare tillfälle. D. 21 Jan. nrade man Ludvig XVI:s dödsdag med en bankett i Saint-Monde, vid hvilket tillfälle ett furstemord förherrligande bref från Felix Pyat upplästes, hvari det eter: 0, lilla kula, du kan vara lif såväl som död! Allt beror på dig allena: hvar och en anropar dig; hvar och en väntar dig; ty om Frankrike skrider framåt; om det signar, faller den. Lilla kula af god kaliber, förändra allt; humanitetens lilla kula, befria, befria oss alla! Vid samma tillfälle sade Fontaine, att landet snart skulle, tack vare vetenskapens framsteg, befrias från banditen Bonapar:e. D. 30 Januari hade Gucrin och Fontaine en sammankomst med flera gruppföreståndare och med delegerade från Internationala Årbetareföreningen. De händelser, till hvilka Rocheforts häktning gaf anledning d. 7 Febr. Flourens upprorsförsök o. 8. v., äro bekanta; de flesta sammansvurna hade äfven infunnit sig på skådeplatsen för dessa händelser, särskilt i närheten af Prins Eugene-kasernen, der de ville försöka att förmå soldaterna till affall och derpå fraternisera med dem. Sådant var resultatet at undersökningen, då desertören Beaury häktades d. 29 April. Hvad som derpå följde och upptäcktes, känner läsaren af föregående meddelanden. Gustave Flourens har ej känt sig säker i England, utan flyktat; man vet ej hvart. I England har qvinnan vunnit en ny seger. Underhuset har i andra läsningen med 124 röster mot 91 beslutat, att alla qvinnor, som få deltaga i kommunalval, skola hädanefter vara berättigade att äfven rösta vid parlamentsval — se närmare gårdagens utlandsatdelning, hvilka qvinnor, som härigenom blifvit valherätfjioana manad A —