Göteborgsposten – 11 maj 1870, sida 1

1 — l 1 Lä ÅÄ Görefven af Tremorel ). Af; Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecog, m. fl. Öfvers. från franskan. — Ja, mumlade hr Plantat, det är riktigt, det är sannt, jag har sjelf sett det. — Sedan han gjort sig qvitt liket, går han tillbaka upp i boningshuset. Tiden är långt framskriden, men han vill ännu en gång söka det fördömda brefvet. Han skyndar sig derföre att vidtaga de sista åtgärderna, som enligt hans tanka skola betrygga framgången af hans planer. Han tager sina tofflor och en halsduk som han fläckar ner med blod. Han kastar halsduken och en af tofflorna på gräsvallen, han kastar den andra i midten af Seinen. Han har för brådtom, han begår den ena dumheten efter den andra. Buteljerna som han ställer på bordet äro tomma buteljer, han tänker ej på att hans betjent skall upplysa derom. Han tror sig hälla vin i fem glas, men häller i stället ättika deri, hvilket bevisar att ingen druckit. Han stiger tillbaka upp, han skjuter fram visaren på pendylen, men i brådskan glömmer han att sätta slagverket i öfrerensstämmelse med visarne. Han gör sängen i oordning men han gör det illa, och ännu mer han tänker ej på att ) Forts fr. N:o 106.