Göteborgsposten – 11 maj 1870, sida 1

——————————2— —— måtte upptagas med den bestämmelsen, att användas för att bereda tillgång dels till blifvande jernvägsbyggnader och dels för inlösande af 1867 och 1869 årens jernvägslån. Hr Mannerskantz biträdde äfven hr Bergströms förslag, men ville att föreskriften rörande ändamålet för penningarnas användande skulle utgå. — Man framhöll från denna sida, att det ej kunde blitva fråga om, huruvida ett stort eller litet lån skulle upptagas, enär denna fråga genom riksdagens beslut om norra och östra banans byggande måste anses afgjord. De skäl, som vid förra riksdagen talade för upptagande af ett mindre lån, hade numera förfallit; så hade t. ex. erfarenheten visat, att obligationer, ställda på något längre tid, voro mera begärliga och att sålunda den mellanstatiönför öfvergången till ett större fonderadt lån, som då påyrkats, icke mera behöfdes. Vidare hade man funnit, att ett dylikt lån ställde sig billigare än ett temporärt mindre. Den af utskottet åter upprepade invändningen, att frågan om ändamålet för penningarnes användande ännu vore outredd, förtjenade ej afseende, då man ju visste, att omkring 26 millioner skulle åtgå till beslutade stambanor och dessutom omkring 10 millioner till betalning af de båda tillfälliga lånen 1867 och 1869. Blefve af den upplånade summan något öfrigt, kunde man då alltid få tillfälle att om densammas användande besluta. — Frih. Gripenstedt fäste sig derjemte vid formen för det ifrågasatta större lånet och sökte visa ändamålsenligheten af att göra detsamma till ett serielån eller ett sådant, hvars afbetalning kunde börjas om 10 år med en serie obligationer för hvarje år; ansåg dock tiden vara för knapp, att kammaren skulle kunna bilda sig en bestämd öfvertygelse om lämpligheten häraf. Tal. klandrade för öfrigt uppställningen af utskottets förslag, emedan ingen statsbrist egentligen förefunnes, utan lånet vore endast ämnadt till jernvägsbyggnader oeh borde sålunda uppföras i ett särskilat konto. — Chefen för finansdeparmentet statsrådet frih. af Ugglas hemställde äfven att kammaren måtte bifalla hr Bergströms förslag och framhöll förnämligast till stöd härför den omständigheten, att vi inom kort hafva att betala de båda sista temporära lånen, hvadan under hvardera af åren 1841—1844 landet skulle hafva att utgöra en amorteringssumma af 8; millioner. — För bifall till utskottets hemställan talade hrr C. Ifvarsson, grefve Posse, Hedengren, Keij, Jöns Pehrsson, grefve Sparre och Hedin. Flera af dessa talare gillade principielt upptagandet af ett större fonderadt lån, men ansågo att dermed borde uppskjutas, tills man fått utredda behofven för den närmaste framtiden. Ett annat vigtigt skäl till ett sådant förfarande vore, att frågan om, huruvida myntstandarden skulle blifva guld eller silfver ännu vore oafgjord. — Andra kammaren voterade först derom, huruvida hr Bergströms ofvannämnda förslag eller detsamma med den af hr J. Rundbäck m. fl. yrkade förändring skulle blifva kontra-proposition. Sedan det sistnämnda förslaget med 83 röster mot 72 dervid segrat, bifölls i hufvudroteringen utskottets förslag med 99 röster mot 59. Härefter afslogs i denna Kammare, på yrkande af hr C. Ifvarsson, hela andra punkten, hvaremot den i tredje punkten gjorda hemställan, att beslutet om ifrågavarande upplåning skall underställas K. M:ts fastställelse, vann Kammarens bifall med en mindre förändring. Statsutskottets anmälan, att frågan om sammanjemkning af kammarens skiljaktiga beslut rörande norra stambanans spårvidd och anläggningssätt, numera förfallit, lades i båda kamrarne till handllngarne. Sammansatta statsoch bevillningsutskottethemställan, att K. M:t ville låta undersöka, i hvad mån inom landet tillverkadt bränvin kar antagas undergå förminskning genom afdunstning och förådling till sprit samt till nästa riksdag afgifva förslag till restitution af den erlagda tillverkningsafgiften, godkändes at Första Kammaren. Andra Kammaren deremot afslog denna hemställan på yrkande af hrr Hierta och C. Ifvarsson. — Riksdagens särskilda utskotts sammanjemkningsförslag i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut ang. reorganisationen at rikets sjöförsvar, afslogs i Första Kammaren på hemställan af sjöministern frih. Leijonhufvud och hr at Klint. För det af utskottet framställda sammanJemkningsförslag uppträdde hrr De Mare, gretve H. Hamilton och v. Koch. Förslaget afslogs med 46 röster mot 24. Enahanda utgång erhöll denna fråga i Andra Kammaren, der endast hr Palander yttrade sig och framställde yrkande i nämnda syftning. — Slutligen afslogs i Första Kammaren efter någon ösverläggning väckt motion om indragning af jernvägsbyggnadsstyrelsen.