Göteborgsposten – 10 maj 1870, sida 2

LDritfötftmqz ———— SSK: bredt ispår efter sig oeh derigenom afslöja listen. Han tänkte ej på att hennes fina kängor med höga klackar skulle göra intryck i gräsvallens fuktiga mark och derigenom gifva ett bevis mot honom lika klart som dagen. Hr Plantat reste sig hastigt upp. — Ah! afbröt han, ni har ej omtalat denna omständighet för mig. — Nej lika litet som åtskilliga andra, svarade Lecoq. Men till detta ögonblick — hans blick sökte hr Plantats — var jag fullkomligt okunnig om en mängd saker som jag nu vet, och som jag hade anledning förmoda hr fredsdomaren vara bättre underrättad än jag, tyckte jag ej illa om att hämnas litet för en förbehållsamhet som för mig syntes obegriplig. — Och ni är nu hämnad, sade doktor Gendron småleende. — På andra sidan gräsrallen, återtog hr Lecoq, upplyftade grefven ånyo liket. Men derefter, utan att tänka på att det skulle väcka uppmärksamhet att ej vattnet stänkt, eller kanske tillochmed af fruktan att smutsa ner sig, så, i stället för att häftigt kasta liket i vattnet, lade han ner det helt sakta med tusen försigtighetsmått. Men det är ej allt: han vill att man skall tro det en ursinnig strid egt rum mellan grefvinnan och mördarne. Hvad gör han då? Med ändan af foten rör han upp sanden i gången och tror att polisen skall låta bedraga sig deraf! (Forts)