inelfvor och befalla i kraft af samme Guds och förlossares autoritet, att de använda tlit och möda på dessa villfarelsers utskiljande ur kyrkan och på utbredningen af trons renaste ljus. De opponerande fäderna voro genom arbetsordningen försatta i den belägenhet att antingen nödgas antaga författningen en bloc eller att förkasta den för det anförda ställets ogillande. De föredrogo det förra, för att betrygga trosenheten. Kardinal Antonelli har besvarat den första österrikiska noten af d. 10 Febr. ang. canones de ecclesia. Tonen i den romerska svarsnoten skall vara mycket retlig, och fasthålles i densamma den romerska curians ståndpunkt. Den preussiska regeringen har nu ätven understödt franska regeringens åtgärd i mötesfrågan. Det preussiska sändebudet har likväl icke lemnat någon formlig depesch, utan blott en förtrolig skritvelse till kardinal Antonelli. I Österrike har ministerrädet uttalat sig för planen om en verldsutställning i Wien år 1873, och företaget skall nu med kraft genomföras. Tillståndet i Donaufurstendömena stöter till hälften på anarki. Partiernas tvist inbördes och emot regeringen har nått en sådan höjd, som knappast lemnar någon utsigt till att landets inre förhållanden skola på något lyckligt sätt utveckla sig. Republikanarne vilja ha Jon Bratiano till president för den rumeniska republiken; den fördrifne furst Kusas anhängare arbeta på dennes återinsättande; de stora bojarernas parti, för hvilket Jon Ghika står i spetsen, är missbelåtet, dertör att furst Carl för tre år sedan fråntog dem regeringstyglarne, och de unga bojarerna, hvilka hysa lifliga franska sympatier, söka att komma till rodret. Alla dessa partiers organer smutskasta fursten i hög grad och upphetsa befolkningen.