Göteborgsposten – 10 maj 1870, sida 2

Till denna kejsardömets seger ha obe: stridligen i hög grad bidragit de upptäckta sammansvärjningsplanerna, hvilka gjort det tydligt för alla, att här gällde det valet mellan liberalt kejsardöme eller — revolution; mellan fribet, ordning, laglighet samt en lugn ut veckling af landets rika krafter och omhvälfning, borgerligt krig, de vanvettiga socialisternas terrorism, hvilken endast aflöses at militärdiktatur och oerhörda förluster af lif och egendom. Detta medvetande har haft till resultat, att Emile Ollivier fått en lysande bekräftelse på sanningen i sitt d. 3 April inom kammaren fällda yttrande: Hvad utgången af försöket beträffar, säger jag med stolthet, att huru häftig, huru fri debatten än må vara, hysa vi likval ej något slags bekymmer, ty då nationen befinner sig ställd mellan reaktionen och revolutionen, skall den rösta för det, vi föreslå den: Fribeten! Återstår nu att se, om kejsar Napoleon vill och Ollivier kan genomföra denna stolt proklamerade sats. Folkomröstningen, som i och för sig var ett betänkligt och fullkomligt onödigt vågspel, gifver på visst sätt kejsardömet en moralisk skyldighet att fortgå på den konstitutionela frihetens väg, såvidt det låter sig göra med de nu bestående grundlagarne. I Paris har lugnet i Söndags varit fullständigt, såsom sig höfdes på en dag, som skulle afgöra öfver landets öde. Man väntar nu i dagarne en större sörändring inom den franska ministeren. Den gamle akademikern Villemain har aflidit. Han var författare till ett större antal litteraturbistoriska och biografiska arbeten, och hans pennas alster utmärka sig för detta behag i stilen, hviiken är ren och likväl vacker, som i så hög grad utmärker de franska skriftställarne. I England har frågan om qvinnans rätt att deltaga i val vunnit en ganska betydelsefull seger. Jakob Bright, handelsministerns broder, framlade i Underhuset d. 4 d:s ett förslag, som i korthet förklarade, att de ord, som i alla valrätten afseende lagbestämmelser beteckna det manliga könet, äfven skola omfatta qvinnokönet. Meningen med denna utvidgning är helt enkelt den, att alla qvinnor, som i städerna ha eget hushåll och betala fattigskatt, eller på landet besitta hus till ett årligt värde af minst 12 p. sterl, skola få rösträtt vid parlamentsval. Kortligen, de skulle besitta valrätten under samma vilkor, som männen, om de äro i samma oberoende ställning som dessa. Förslaget afser således endast enkor och ogifta qvinnor, hvilka sjeltständigt råda öfver boning och förmögenhet, och det stora flertalet af qvinnokönet — gitta qvinnor och i föräldrarnes hus boende döttrar — skulle dermed ej få sina rättigheter; utvidgade. Det starkaste stödet för törslagets förkämpar var parlamentets för några år sedan fattade beslut att förläna de sjelfständiga qvinnorna rätt till delaktighet i kommunalvalen eller rättare att efter tretio års afbrott återgitva dem densamma ; och slutledningen ligger alltför nära, att den, som väljer inom kommunen, äfven skall få välja inom staten. Förslagets motståndare åberopade sig deremot på den omständigheten, att qvinnorua sjeltva alldeles icke visa någon åtrå efter valrätten, att deras verkningskrets icke bör beröras af politikens tummel, om familjelyckans grund valar icke skola rubbas. I Underhuset uttalade sig regeringens representant icke för eller emot; och töretogs andra läsningen af förslaget under högljudt bifall af det segrande partiet. Enligt finnansministeriets afgifoa berättelse, uppgingo statsinkomsterna under April månad till 5,041,765 eller nära 900,000 Å mindre, än under samma månad förlidet år. Denna minskning behöfver likväl icke ingifva några farhågor, ty statsutgifterna uppgå å andra sidan till 7,445,037 eller öfver 1,300,000 mindre än utgifterna i April 1869. Den engelske skattdraganden har allt skäl att vara belåten med den första månaden af det nya räkenskapsåret. I Rom har Constitutio dogmatica de fide catholica tillika med de canones, som innehålla förbannelseformlerna, blifvit på officielt sätt offentliggjord och omfattar 14! sidor i folio med stort tryck. Att detta dogmatiska aktstycke blef enstämmigt antaget d. 24 April, härleder sig väl från den klokt uppställda affärsordningen, ty på generalsammankomsten hade 83 biskopar röstat mot vissa punkter i schemat. Denna opposition var isynmeo — — — 2z nerhet riktad mot slutpunkten i canones, hvilken följer på de trenne Åanathemaunder rui briken IV de fide et ratione och lyder sålunh da: Fördenskull uppmaua vi i utöfningen af S vår pligt såsom högsta herden alla trogna k kristna isvnnerheft dam gam hablg5gAA AtgC PSN