Göteborgsposten – 10 maj 1870, sida 2

—— — —— ————— ———— Trmorel har nämligen alltid burit helskägg och sedan han afrakat det måste hans ansigte synas till den grad förändradt att om han under sin flykt möter någon, skall man ej känna igen honom. Doktor Gendron var utan tvifvel öfvartygad, ty han gjorde en bifallande åtbörd och mumlade: — Det är fullkomligt tydligt. — Så fort grefven gjort sig på detta sätt oigenkänlig, fortfor polisagenten, utförde han i största hast elementerna till sin plan, vidtog åtgärder för att föra er på villospår, för att göra troligt att han på samma gång som hans hustru blifvit mördad af ett band missdådare. Han sökte upp ett plagg som tillhörde Guespin, han ryckte sönder det vid fickan och lade en bit deraf i grefvinnans hand. Derefter bar han ner liket. Såren blödde ansenligt, deraf de talrika blodfläckar som blifvit funna på hvartenda trappsteg. Hunnen nedför trappan, är han tvungen lägga liket ifrån sig för att öypna porten till trädgården. Denna omständighet förklarar fullkomligt den rysliga blod pölen i vestibulen. Sedan porten blifvit öppnad, återvänder grefven, tager ånyo liket och håller det mellan sina armar ända tills han hinner kanten af gräsmattan. Der upphör han att bära det, han släpar det hållande det vid axlarne och gående baklänges, troende sig på detta sätt åstadkomma de spår som han önskade skola gifva vid handen att hans eget lik blifvit bortsläpadt och kastadt i Seinen. Men den skurken glömde två omständigheter som förråda honom. Han beräknade ej att grefvinnans underkjolar skulle då de slipades öfver gräsmattan lemna ett