Göteborgsposten – 9 maj 1870, sida 1

— Märk, återtog Lecog, att jag säger: jag tror. För mig är grefvens brott ännu endast högst sannolikt; låtom oss försöka att, alla tre tillsammans, komma till visshet. Undersökningen af ett brott är ingenting annat än lösningen af ett problem. Då brottet är gifvet börjar man med att söka reda på alla omständigheterna, de vigtigaste såväl som de obetydligaste, detaljerna med ett ord. Då alla detaljerna blifvit omsorgsfullt samlade, klassifleerar man dem, uppställer dem i ordning. Man känner således offret, brottet och omständigheterna dervid; återstår att finna det obekanta, 2, det vill säga brottslingen. Uppgiften är svår, men ej så svår som man tror. Det är fråga om att söka en man, hvars brottslighet förklarar alla omständigheterna, alla de upptäckta detaljerna — alla, förstå ni? — Finner man en sådan man är det sannolikt — och nio gånger af tio blir sannolikheten verklighet — att man funnit den brottslige. På detta sätt, mina herrar, gick Tabaret tillväga, min mästare, allas vår mästare, och under hela sitt lif misstog han sig ej mer än tre gånger. Hr Lecoqs förklaring hade varit så tydlig, så bindande till bevisningen, att den gamle fredsdomaren och läkaren ej kunde återhålla ett utrop af beundran: — Mycket bra! — Låtom oss derföre tillsammans undersöka, fortfor polisagenten, om grefve de Tremorels antagna brottslighet förklarar alla de omständigheter vi ha funnit förenade med brottet i Valfeuillu. Han ämnade fortsätta, men doktor Gendron som satt närmast fönstret reste sig hastigt.