Göteborgsposten – 9 maj 1870, sida 1

Keij, som var med om, i egenskap af ledamot i valsärdsutskottet, att förorda 72 S:ns förändring, har fått sig den svaghetssynden tillgifven, sedan han blef en ifrig motståndare af denna förändring och i sammanhang dermed drog i härnad mot privatbanksintresset, hvars faror han med sin oöfverträfliga vältalighet skildrar, under det att han dock såsom aktieegare i en privatbank med god smak och utan synbara qval punktligt lyftar sin vinstutdelning. Det är emellertid en högst kuriös riktning som denna strid om en grundlagsparagrafs förändrande tagit, Jag lemnar helt och hållet ur räkningen hela den skaran af talare, som nedlade sina protester mot förändringen, xanske utan att halva läst och i allt fall bestämdt utan att hafva begripit det väl skrifna betänkandet, och håller mig blott vid två talare på afslagssidan, nemligen prosten Ljunggren (reservant i konstitutionsutskottet) och häradshöfd. Dutva, ty det är obestridligt, att utan deras afgifna yttranden i frågan skulle man af de öfriga afslagsmännens expektorationer endast fått veta hvad så ofta af dem upprepats och lika ofta af andra blifvit vederlagdt. Men dessa begge talare, som medsåfvo att försluget om borttagandet af stadgandet angående pappersmyntets tvångskars vore principielt riktigt, ansågo att denna förändring borde föregås af betydliga förändringar i banklagstiftningen, enär det nuvarande banksyste ert var ohållbart. Hr Ljunggren framhöll särskildt att grundlagsparagrafen skulle lemnas oförändrad till dess riksbanken blifvit så stark, att den ensam kunde bestrida den för landets behot erforderliga sedelutgifningen. Men när ett sådant klangår skall inträffa och huru ett sådant evenement skall kunna åstadkommas, derom undvek talaren att lemna ens den minsta antydan. Det är visst icke otroligt, att brister kunna förefinnas i den nuvarande banklag stiftningen, ehuru de endast i de mest allmänna ordalag omtalats; men hvarföre har då ingen representant framlagt förslag, antingen till en ny banklagstiftning, eller till ändamålsenliga förbättringar i den nuvarande? Säger man att dermed är ingen brådska, enär så många enskilda bankers oktroj räcker ännu dera år, så torde böra erinras att den nya och bättre lagstiftningen väl icke är att taga på hyllan, och att de storartade reformerna hos oss antagas just icke med blixtens hastighet. I närvarande stund är häradshöfd. Dufva den populäraste hos Andra kammarens majoritet, som bögt uppskattar hans utpräglade obe någenhet mot de enskilda bankerna. Der ställning som hr Dufva intagit till dem, och den befattning han nu invehar såsom fullmäktig i riksbanken, skall tvifvelsutan mana honom, eom eger en efalalig arbetsförmåga, att uppgöra förslag till en ny banklagstift ning, och jag tror att detta arbete icke kan alla i skickligare händer. Men jag tror dock icke att han af prof. Azardhs dju:a lärdom i len högre finansen — hvarpå kammaren fick ett längre prosstycke — eller af hr Keijs kåserier i den Jean Pauluniska stilen, unika för denne talare, kan draga någon nytta. Utskottets betänkande försvarades med wycken talang af rektor Dahm, ledamot a! utskottet, och det godkändes med mycket loford af frih. Gripenstedt, hrr Hierta, Lithner, Axel Bergström, Åstrand, Mannerskantz och Nils Larsson, hvilka visade de faror som kunna uppstå af 729 i dess närvarande skick; men hr Jöns Pehrsson upplyste deremot att bistorien icke visat att paragrafen ännu gjort någon skada, och detta argument anlitades afven af andra talare på samma ståndpunkt med honom.