Göteborgsposten – 6 maj 1870, sida 1

uppsättande. På detta område ansågs just han vara en man af facket och den rätte att lösa det svåra problemet. Första kammaren hyste dock ej en sådan åsigt, tyckte för öfrigt att vi ha Gudi nog med dylika förslag redan, och vägrade derför bestämdt att nedsätta ett särskildt utskott för motionens behandling; Andra kammaren måste då tillsätta ett femte tilifälligt utskott, som efter någon tids arbete aflemnade ett betänkande, med hvilket motionären åtminstone fann sig nöjd, ehuru klämmen var affattad i så svälvande ordalag, att det skulle varit rent af löjligt och kammaren icke värdigt att godkänna den. Också underkastades förslaget en skoningslös kritik. Landshöfd. Almqvist, ordförande i utskottet, men reservant, började kritiken, och något längre fram uppträdde prof. Ribbing, som var mera skämtsam än vanligt, men lika skarpsinnig ändå. Han visade att motionären antingen icke jade kunskap om, eller hade tförtegat hvad riksdagen törut begärt; han visade att det som i betänkandet föreslagits icke hängde tillhopa; och assessor Bergswöm påstod att motionären sjelf icke hade gjort klart för sig huru den nya stammen skulle åstadkommas, och så kom denne talare fram med br Mankells uppsats i en viss tidskritt. avari han sramhållit den indelta stamtruppen såsom den enda möjliga. Hr Mankell, angripen från så många håll, var icke lycklig i siva repliker, ehuru har alade ganska länge. För hans ställning var det karakteristiskt, att han icke på annat säv kunde bemöta hr Bergströms grava anmärkning, än med att yttra: hår är ej fråga om ivad som blifvit skrifvet i en tidskrift, utan om det som står i motionen, hvarföre jag sortätter mitt yrkande om bifall till betänkandet. — Men är då hr Mankell i tidskriften en verson, bvars uttalanden hr Mankell i Andra kammaren alls icke har att skaffa med? Motionären hade väl icke föreställt sig, hvad som dock inträffade, att utskottets lösligt hop komna förslag — som prot. Ribbing uttryckt: sig — skulle blifva förkastadt. — gn —