Göteborgsposten – 6 maj 1870, sida 1

rande ord. Då hon slutat fick hon tyvärr ej höra minsta nyhet i utbyte mot den hon lemnade, hennes herre tillsade henne blott i befallande ton att gå. Så snart hon var utgången, reste doktor Gendron sig upp och efter att ha kastat en blick mot det öppna fönstret för att öfrertyga sig om att ingen lyssnade, sade han: — Detta är enligt min åsigt ett högst allvarsamt bevis mot Guespin. Hr Lecoq stod med ryggen stödd mot kaminen. — Ja, sade han, det är ett allvarsamt bevis, men ej allvarsammare än de andra, ej allvarsammare än den bit af hans väst som fanns i grefvinnans hand. Dock är det något som säger mig att Guespin är oskyldig! ... — Jag tror som ni, medgaf doktorn, men det måste bevisas. — Och jag skall bevisa er det, för tusan! svarade Lecod ifrigt. Saken är invecklad, svår, men så mycket bättre! Om hon vore enkel, skulle jag genast återvända till Paris och i morgon skicka en af mina medhjelpare hit. Jag lemnar lösningen af latta rebus åt barn. Hvad jag tycker om att lösa är den gåta som synes omöjlig; jag tycker om strid för att visa min styrka, hinder för att öfvervinna dem. Hr Plantat och doktorn betraktade polisagenten med djupaste förvåning. Han tycktes ha undergått en förvandling. Det var ännu samme man med guilt hår och gula polisonger, men blicken, rösten, ansigtet, dragen hade förändrats. Elden lyste i hans ögon, hans röst hade en me: