Göteborgsposten – 2 maj 1870, sida 2

sitt nya fädernesland skulle sända korrespondensartiklar till vår tidning, uttalade vi den önskan att dessa bref måtte isynnerhet sysselsätta sig med de våra landsmins öden, hvilka der slagit ned sina bopålar, och i allmänhet med de svenska förhållandena i Amerika. Vår korrespondent har efterkommit denna önskan. Då vi emellertid, redan efter mottagandet af den första korrespondensartikeln, tyckte oss förmärka att hr K. var böjd att åt sina framställningar gifva en mera personlig prägel, än hvad önskligt vore, och så mycket mindre lämplig som det långt ifrån var idel artigheter, hvilka kommo de namngifna personerna till del, togo vi oss friheten att enskilt göra vår korrespondent uppmärksam på detta förhållande. I sitt svar försäkrade hr K. att det likväl icke varit hela sanningen han framdragit och att han ansåg det nästan som en samvetspligt att någorlunda oslöjadt lägga i dagen misstörbållanden, hvilkas tillvaro han erfarit. Det är dessa högtidliga försäkringar af en korrespondent, om hvilken Red. alltid varit och ännu är fullt öfvertygad att han handlat i god tro och i rättrådig afsigt, som föranledt till att vi kanske icke så strängt, som annars blifvit fallet, förfarit vid utöfvandet af vår censurrätt öfver dessa korrespondensartiklar. Af de i hr Isidor K:s bref omnämnde personerna är det egentligen en, Pastor Erland Carlsson i Chicago, i fråga om hvilken alldeles motsatta omdömen till de af vår korrespondent uttalade kommit till Red:s kännedom. Omedelbart efter det ett af dessa bref blifvit i vår tidning infördt, mottogo vi från härv. domkyrkoförsamlings högt aktade herde, domprosten Wieselgren, en reklamation i afseende på den offentliggjorda karakteristiken öfver pastor Carlsson. För denna reklamation lemnades med beredvillighet rum i våra spalter. Med undantag af denna hr Wieselgrens uppsats har dock ända till senaste tiden ingenting i detta ämne hos oss antörts, hvarken af hr Carlsson eller någon af hans vänner, och till ae amerikanska tidningar, i hvilka genmälen mot br K. lära ha förekommit, hatva vi icke egt tillgäng. Först för ett par dagar sedan mottogo vi besök af en numera härstädes bosatt person, hvilken förut under en längre tid vistats i Amerika och derunder lärt känna nr Carlsson. De af denne afgifna försäkringar att hr Isidor K. måste under sitt korta besök i Chicago hafva tagit ett alltför starkt intryck af personliga fiender till hr Carlsson, våga vi under dessa omständigheter icke bestrida; synnerligast som den nämnde personen, till ytterligare stöd för sitt påstående, delgifvit oss en uppsats som förekommer i numret för d. 5 April af den i Chicago utkommande tidningen ÅSvenske Amerikanaren, hvilken tidning åtminstone förr icke gjort sig känd för någon blind beundran af Augusta-synodens prester. I nämnde uppsats yttras följande: Vi ha känt pastor Carlsson sedan 1866 och, hvad mera är, ha under flera månader bott i hans hus och umgåtts med honom på ett förtroligt sätt. Vi ha bevittnat den stora hjelpsamhet han visat mot alla behöfvande, den hjertlighet, hvarmed han mottagit och behandlat dem som vändt sig till honom, huru han ofta vid sitt bord bespisat ett dussin eller flera fattiga emigranter med ett ord, vi ha lärt känna pastor Carlsson som en ädel, rättsinnig och värdig menniska och prest — — — — — Det återstår för Red. således endast att uttala ett uppriktigt beklagande, för det fall att i vår tidnings spalter iuflutit anmärkningar mot en aktningsvärd man, hvilka icke äro berättigade. i Då i samma nummer af Svenske Amerikanaren finnes intaget ett genmäle af svensknorske v. konsuln i Chicago hr Hawkinson på hvad af hr Isidor K. blifvit mot honom yttradt, anse vi det tillkomma oss att, fastän med uteslutning af åtskilliga apostroferingar till vår korrespondent, hvilka icke till saken höra, återgifva detsamma. Hr Hawkinson säger: — Svensk-norska regeringen håller endast vice-konsulat i Chicago, Åder svensk-norska konsulatet mest anlitas. Med sådan befattning är ingen lön förenad; Då jag utnämdes till denna befattning, erfordrades mera rekommendation än blott pastor Carlsons förord och kraftiga medverkank; Den oväsendtliga förändringen i namnet vidtogs för att göra det begripligt för amerikanska ögon. Detta inser hvar och en, som är någon smula invigd i engelska språkets rättstafningslära; . Jag var vid min hitkomst en okunnig bonde, men torde icke numera behöfva taga den titeln åt mig, sedan jag af såväl landsmän som amerikanare ansetts värdig att utföra rätt vigtiga uppdrag och fylla flera ansvarsfulla befattningar: jag innehar ännu fredsdomaresysslan på nordsidan i cago och är den enda af 5 fredsdomare, som icke varit föremal för angrepp i de am. tidningarna, hvilka tidningar aldrig skona okunnighet eller pligtförsummelse hos embetsmän; Jag är kanske icke så mjuk i ryggen som önskligt vore, hvilket ISid r K. och andra, som stött sig derpå, torde benäget ursäkta; — . . : Mina språkkunskaper äro visserligen icke särdeles stora; jag har dock hittilldags kommit skäligen bra till rätta med det lilla jag vet och är visst icke alldeles oförmögen att uppställa en och annan begriplig mening.; a Jag har aldrig velat göra mig till redskap för något af de bland härvarande svenskar existerande partierna, hvilket troligtvis förargat Isidor K. och andra ränkmakare; ännu mindre har jag varit ett blindt verktyg för någon enskild person; jag har tvertom, oberoende af opinionsvindarne, hållit mig ifrån alla partistrider och sökt att efter bästa insigt och förmåga tjena mina landsmän med råd och upplysningar och vid många tillfällen äfven med rätt