Göteborgsposten – 2 maj 1870, sida 1

Article Image
till födan och öfriga nödvändiga utgifter? Jo, 68!, öre dagligen. Men, invänder man, då han längre fram blir läroverksadjunkt, så får han ju dubbelt högre lön? Ja, om han lefver så länge. Men många års arbete och brist har redan grundlagt ett bröstlidande som snart lägger honom i grafven. Upplysningen skördar många offer, och den högt beprisade superlativa sparsamheten gör sitt till. Huru ytterst svårt det är att åstadkomma stora reformer, derpå lemnade bevillningsutskottets betänkande, med anledning af hr Forssbecks motion angående förändrad lagstiftning för tillverkning och försäljning at oränvin, ett öfvertygande bevis. I berörda motion hade hr Forssbeck egentligen ingen annan del än den att han trambar densamma. Dess upphof — det är ingen hemlighet — var chefen för ett härvarande handelshus, som bedrifver stora bränvinsaffärer och som just derföre egnat åt bränvinsindustrien större och mångsidigare uppmärksamhet än någon annan. Det kan ej nekas, att han på denna motion nedlagt mycket arbete och att han rådfört sig med vetenskapsmän, samt att han tänkt sig genom densammas antagande åstadkomma en storartad, för landet nyttig industri. Bevillningsutskottet har också på sitt vidlyftiga betänkande och de upprättade författningsförslagen nedlagt mycket arbete. Den foglighet — man kan säga förvånande undsallenhet — som landtbruksprotektionisterna visade i afseende på försöken att införa tull å vissa landtmannaprodukter, torde möjligen hafva sin förklaringsgrund i utsigten att genom en ny bränvinslagstiftning vinna ersättning för hvad de anse landtbruket förlora genom den friare tull-lagstiftningen. Vid betänkandets affattande blef det nödvändigt att om första punkten — beträffande den gemensamma skatten å tillverkning och försäljning af bränvin — besluta sist, och derigenom kunde arbetet i öfrigt fortgå och besluten fattas med temlig enighet. Men när arbetet så framskridit att den gemensamma bränvinsskatten, af hr Forssbeck föreslagen till 1 rdr pr kanna af normal styrka, skulle bestämmas, så sattes den af pluraliteten endast till 80 öre, och dermed var i realiteten bela systemet brutet; ty otvifvelaktigt är, att med en sådan beskattning skulle statsverkets inkomster minskas. En annan och ändå betänkligare åtgärd var att förbrukningen, och man kan säga lönnkrögeriet, högst väsentligt befordrades genom de utsträckta försäljningsbestämmelserna. Om åter utskottet kunnat inskränka sitt arbete dertill, att nu endast föreslå lämpliga förbättringar i afseende på bränvinstillverkningstörfattningen, så hade dermed något kunnat vinnas. Så t ex. gr det obestridligen orimligt att tillverkningsskatten skall erläggas i förväg, en åtgärd som i ingen annan industri eger rum. Derföre var utskottets förslag om skattens erläggande successivt och bränvinets uppläggande å nederlag, ändamålsenligt; men nekas kan väl icke att i den långt utsträckta nederlagsrätten ligger en stor frestelse till bedrägerier, nu icke sällsynta, fastän kontrollen för närvarande är ganska sträng. Diskussionen i begge kamrarne, som upptog i den Första hela Onsdagen och en del al Thorsdagssammanträdet, visade att örslaget var för omfattande och hade så väsendtliga brister, att det i sin helhet måste förkastas. Det är dock otvifvelaktigt att den vigtiga frågan åter upptages vid kommande riks dagar, och nöjer man sig då med mindre reformer, som lätt kunna föreslås, så vinnes hvad med den stora reformen icke kunde åstadkommas. I edert minne torde jag få återkalla de vackra talen i Andra Kammaren, då frågan om bankovinstens användande förekom. Då uppträdde en hel rad af talare och ifrade så patriotiskt för riksbankens konsolidering och metalliska kassans förstärkning. Jag tog mig friheten framhålla att med alla dessa fraser åsyftades blott att få bankens lånefonder — och isynnerhet allmänna diskontfonden — förstärkta. Att meningen så var, bekräftas icke blott af bankoutskottets framställning beträffande tillökningen af fonden för lån med omsättningsrätt — med 400,000 rdr — utan äfven af Andra kammarens bifall dertill. Ni skulle hört huru dessa målsmän för bankens konsolidering nu plötsligt den ene efter den andre i långa banor utbredde sig för att tå de omförmälda 400,000 rdr anvisade till omsättningslån, och huru några talare läto förstå att den inflytande räntan på nämnda summa

2 maj 1870, sida 1

Thumbnail