Göteborgsposten – 2 maj 1870, sida 1

— Hvem vet? ... utbrast fredsdomaren ironiskt, och för öfrigt förtjenar ni i afton vida mer än denna summa; ni har mera folk än det var på festen i Orcival ... Under detta korta samtal hade Lecoq inträdt i värdshuset för att hemta sin nattsäck. Nu då hans yrke ej längre var en hemlighet för någon, rönte han ej samma vänliga mottagande som på morgonen, då man tog honom för en hederlig landtbrukare. Dessutom kom han för att förkunna att han ej skulle supera och ej ligga öfver natten på värdshuset, hvilket alldeles icke är honett af en resande. Det var knappt nog att han bevärdigades med ett svar af värdshusvärdinnan, madame Lenfant, en qvinna som ej behöfde sin mans hjelp för att köra de rusiga eller dem som ej hade pengar på porten. Då han frågade huru mycket han var skyldig, gjorde hon en föraktlig åtbörd och svarade: Ingenting. Värdshuskunderna å sin sida tycktes dela värdinnans förakt. Man betraktade Lecoq med ondskefalla blickar. En af mördarne skulle sannolikt ha blifvit bättre mottagen. Då polisagenten gick igenom rummet, hörde han några epiteter, af hvilka det minst sårande var polisspion. Men han låtsade ingenting höra. Då han kom ut ur värdshuset med sin nattsäck i handen, yttrade hr Plantat. — Låtom oss nu gå raskt, ty jag är nyfiken att få höra huru det står till med vår stackars maire. De tre männen påskyndade sina steg och den gamle fredsdomaren, som sökte öfvervinna de dystra aningar som oroade honom, fortfor: