Göteborgsposten – 2 maj 1870, sida 1

slag eller bränvin, jernvägar eller bankovinst, privatbanker eller försvarsverket, så skulle en hel rad af talare hafva uppträdt, ty hvem tror sig icke vara fullt inne i dessa frågor? Men nu gällde det lektor Abr. Rundbäcks motion om reorganisation af rikets elementarläroverk, och för att göra sig hörd i den frågan fordras både sakkunskap och ett varmt intresse, och då var det icke värdt att sticka upp med qvartlappsföredrag, affattade i allmänna fraser. Några talare försökte sig visserligen också i den genren, men ingen hörde på dem. Man vill ej gerna gifva vitsord åt fackmäns omdöme i sädana frågor hvari de äro hemmastadda. Så t. ex. beträffande landtförsvarets organisation påstår man ju att männen af facket ingenting förstå; likaså i afseende på jernvägsbyggnader, och beträffande lagstiftningen, så väga ju deras ord, hvilka ofta varit parter, vida mera än de som länge varit domare. Men då det gäller läroverkens organisation, så tillerkännes deras omdöme som tillhöra männen af facket och män som egnat allvarliga studier åt detsamma, någon betydenhet — ännu åtminstone. Derföre var det ett verkligt nöje att höra sådana män i Andra Kammaren drabba samman i en för fosterlandet så vigtig fråga; att höra motionären, understödd af hr Hedin och kyrkoh. Witt, försvara det tillfälliga utskottets förslag, som åter med lika stor talang angreps at prof. Ribbing och d:r Rundgren, rektorerna Dahm och Winkrans samt kammarh. v. Geijer, på hvilkas sida äfven hr ecklesiastikministern ställde sig. Det egentligen märkliga var, att under det alla talarne voro varmt intresserade för elementarläroverkens förbättrande, voro de dock oeniga om fkuru dervid skulle förfaras och huru undervisningen skulle ordnas. vi se således äfven här samma företeelse som i så många andra riktningar; man finner eller tror sig finna brister som böra afhjelpas, men de som ifrigast påyrka att de skola afhjelpas förmå icke att angitva botemedlen så, att de af andra sakkunniga godkännas — och så står man der på skiljovägen, tvekande åt hvilket håll man skall gå. Det är klart att i en så ytterst grannlaga fråga, om hvars lösning männen af facket icke blitva ense, der skall en allmän tvekan uppstå, och klandervärdt är det väl icke om de mera betänksamma hysa betänkligheter i afseende på dessa ständigt återkommande ex perimenter. Icke heller är det val underligt, om hr ecklesiastikministerns uppmaning att lemna elementarskolan i ro, tillvinner sig sympatier, då den nu antagne organisations planen ännu icke hunnit tillämpas under en hel skolgeneration. Utan tvifvel var det för motionären en seger att utskottets förslag med 91 röster mot 58 antogs af Andra kammaren ; men det är otvifvelaktigt att af dessa 91 var det egentligen blott ganska få som begrepo frå gan, utan följde med hr Rundbäck derföre att ban påyrkade en reform, och föreställde sig att den skulle medföra minskade kostnader. Men jag föreställer mig att hr Keij kom den allmännast rådande föreställningen närmast, då han uttalade sin fruktan för att reformens antagande skulle medföra ökade kostnader. Han känner sitt folk i Andra kammaren. De tala så vackert om upplysningens befordrande, men då det gäller att anslå medel dertill, så förändras tonen plötsligt, och då yrkas på den strängaste sparsamhet, särdeles i afseende på den undervisning som den stora massan af folket ej kan få del af. Ar det väl tillräckligt att reorganisera elementarskolorna, då man ej gör något för att bilda skickliga lärare? Hvad har väl gjorts för det pedagogiska studiet? Har väl riksdagen visat sig benägen att anslå medel till någon pedagogisk läroanstalt? Och har man val anvisat tillräckliga medel för lärarnes aflöning? För närvarande utgör de extra lärarnes vid elementarläroverken antal omkring 80. De hatva alla genomgått en dyr akademisk kurs, som utan tvifvel ådragit de aldra flesta någon skuld, men de uppbära dock endast 750 rdr i årligt arvode, under det att deras tid är så starkt tagen i anspråk, att några bitörtjenster äro omöjliga. I huru många städer är det väl som en så uselt aflönad lärare kan slå sig ut? Jag känner en sådan, här anställd. Af sin knappa lön afstår han 200 rdr till amortering på sin skuld från akademien. För ett litet rum högt uppe, med möbler, eldning och uppassning, betalar han 150 rdr. För att ej lida smälek af sina lärjungar måste han vara väl klädd; till kläder, tvätt och bokinköp åtgå 150 rdr; huru mycket återstår då