Göteborgsposten – 21 april 1870, sida 1

och i senare sallet på fru Öbergs sida. Det grämer honom emellertid att statsutskottet icke vidare låtit inverka på sig af frih. Raab, utan hemställt att riksdagen skall öfverlemna till regeringens omedelbara bestämmande huruvida norra stambanan skall byggas smaleller bredspårig, liksom hr civilministern mera opartiskt kan bedöma den saken än t. ex. frih. Raab och löjtn. Sandell. En glad stund hade dock vår vän, då han för någon tid sedan erfor att major Stjernsvärd, som städse för egen del ligger i fejd med rättvisan och af hennes väktare internerats, hade satt justitieombudsmannen i verksamhet för att dels tå vederbörande i utrikeskabinettet ställda under åtal derföre att de förmenats hafva tilldelat äfventyrerskan Helga de la Brache penningeunderstöd, dels för att få denna dam, på hvars kungliga börd både framstående riksdagsmän och publicister sätta full lit, åtalad såsom bedragerska. Hr X. som har ingenting att göra, men längtar otåligt efter förströelser, hoppades nu på två celebra rättegångar, anställda af justitieombudsmannen, den ena inför Svea hofrätt, den andra vid Stockholms rådhusrätt. Hr X. blef otålig när han ej i tidningarne fick läsa något om justitieombudsmannens åtgörande — och major Stjernsvärd icke mindre. Men häromdagen forlorade hr X. tålamodet, och så begat han sig upp i justitieombudsmannens expelition. Han hade beredt sig på en skarp strid med vederbörande der, beredt sig på byråkratisk gensträfvighet och var nästan säker på att justitieombudsmannen skulle — ja Gud vet hvad han icke skulle gjort. Men hr J. blef mycket vänligt mottagen af den fryntlige registratorn, som utan ringaste betänkande — tryckfrihetsförordningen behöfde alls icke af hr X. äberopas — slog upp diariet, i hvilket Stjernsvärdska anklagelseskriften förekom, och anvisade stället der justitieombudsmannen med egen hand skrifvit resolutionen; den lydde ordagrannt sålunda: -Då h. exc. hr statsministern för utrikesärendena ofelbart skall stå i ansvar tör sådana utbetalningar från utrikesdepartementet, hvilka major Stjernsvärd uppgifvit hafva egt rum; då vidare åtal emot en statsrådets ledamot, enligt 106 Regeringsformen, endast kunde ega rum efter förordnande af riksdagens konstitutionsutskott, och då slutligen den för justitieombudsmannen gällande instruktion icke bemyndigar honom att åtala enskilda för begånget brott, utan endast embetsoch tjenstemän för hvad dessa i utötningen af embete eller tjenst felat, fann justitieombudsmannen angifvelsen icke föranleda någon hans embetsatgärd?. Ur X. blef nu hvad i dagligt tal kallas slat, ty han mäste medgifva att resolutionen var fullkomligt riktig; men då han tyckte sig berättigad och kände liksom behof at att bli ond på någon, så vände sig hans vrede nu mot den stackars majoren, hvilken icke blou lupit med limstången, utan, hvad ändå värre var, hade bevisat sin okunnighet både i grundlagarne och i justitieombudsmans-instruktionen. Nu hoppas han att major Stjernsvärd skali uppvakta konstitutionsutskottet, som lyckligtvis ännu sitter, med en anklagelseskritt mov vederbörande i utrikesdepartementet, och töljden deraf måste väl blifva ett riksrättsåtal. Då ni mottager detta bref har II. M:! konungen inträffat i Kristiania. Återlärden hit behöfver icke påskyndas i och för riksdagens afslutande, ty det visar sig nu, att till törebyggande af ett betänkligt prejudikat hatva de styrande inom riksdagen alls ingen benägenhet att sluta den i förtid, d. v. s. så länge Åndra kammarens ledamöter ätnjuta arvode. It betänkligt prejudikat skulle nemligen upp: stå, om de at grannlagenhetsskäl sågo sig nödgade att afstå någon del af det anslagna arvodet, och för alla prejudikater hafva de ärade tolkombuden en deciderad afsky. Till och med de ombud, som resa hem före riksdagens afslutande, anse sig böra utqvittera hela arvodet; men det sker endast för principens skull, naturligtvis. Först vid tylida 70 år har f. d. statsrådet Faxe lemnat sin betattning såsom landshöfding i Jönköpings län, dertill manad icke af trötthet, icke heller af olust att arbeta, ty ännu arbetar han med lust och ifver, och der på är det at honom såsom ledamot i lagutskottet utarbetade förslaget till lag för häradskommunalstyrelse ett hedrande prof; men med de 70 åren hafva krämpor inställt sig, hvilka icke kunna öfvervinnas, på sin höjd med öfverseende behandlas af den vördnadsvärde veteranen, som försakade den nära tl hands liggande utmärkelsen att fira sitt 50 åriga jubileum i statens tjenst. Till hans ef