Göteborgsposten – 21 april 1870, sida 1

— Gerna, svarade den gamle läkaren och gick genast mot dörren. Hr Lecoq hejdade honom med en åtbörd. — Jag tillåter mig, anmärkte han i en ton som ej liknade den han hittills användt, jag tillåter mig att fästa hr doktorns uppmärksamhet på de sår som tillfogats grefvinnan de Tremorel i hufvudet med ett tungt instrument som jag antar ha varit en hammare. Jag har studerat dessa sår, jag som ej är läkare, och de ha synts mig misstänkta. — Och äfven mig, sade hr Plantat lifligt; det har förekommit mig som intet blodflöde egt rum ur de yttre blodkärlen på de delar som träffats. — Beskaffenheten af dessa sår, fortfor hr Lecoq, skall bli ett värdefullt bevis som fullkomligt skall bestämma min åsigt. Som han ännu hade i minnet instruktionsdomarens tillrättavisning, tillade han som ett slags oskyldig hämnd: — Det är ni hr doktor, som håller tändstickan. Hr Gendron skulle gå då i detsamma hr mairens betjent Baptiste visade sig på tröskeln. Han helsade och sade: — Jag kommer för att söka hr mairen. — Mig? utropade hr Courtois, hvarföre? Hvad är det fråga om? Vill man ej lemna mig en minut i fred? Ni skall svara att jag är sysselsatt. — Det är, svarade Baptists med största lugn, för fruns skull vi ha trott oss böra störa hr mairen. Frun befinner sig ej riktigt väl.