Göteborgsposten – 19 april 1870, sida 2

tiden midt i Juli månad, då dagen inbryter, som man mördar folk. Han öppnade fodralet och framsköt den stora visaren till half fyra. Pendylen slog elfva slag. — Der ha vi sanningen! utropade Lecoq triumferande. Han tog upp dosan ur fickan och sväljdo en pastilj i glädjen. — Skälmar! utropade han. Enkelheten af detta kontrolleringssätt, på hvilken ingen kommit att tänka, förfelade ej att väcka åskådarnes förvåning. Hr Courtois visade isynnerhet en förvånad min. — Den der karlen tyckes åtminstone ej vara rådlös, hviskade han till doktorn. . — Ergo, återtog Lecoq som kunde litet latin, ha vi ej att göra med vanliga skurkar som som ej tänka för sig längre än knifven räcker. De ha beräknat illa, den rättvisan måste jag göra dem, men de ha ändock beräknat; beviset är nåtagligt. De ha haft för afsigt att vilseleda undersökningen genom att bedraga den i afseende på tiden. — Jag inser ej klart deras ändamål härmed, sade hr Courtois. — Det är dock ganska tydligt, svarade hr Domini. Låg det ej i mördarnes intresse att väcka den föreställningen att brottet blifvit begånget efter sista tågets afgång fill Paris? Gäingenin lämnade sina kamrater nå han