Göteborgsposten – 19 april 1870, sida 2

Från Utlandet. Underrättelserna från Frankrike bli alltmera oroande, och det synes vara helt säkert, alt landets konstitutionela utveckling till sjelfstyrelse är hämmad och att oppositienen tilltager i styrka, medan starka jäsningselemen ter äro i verksambet nere i djupet af samhället. Finansministern Buffet, som först utträdde ur ministeren, har nu äfven följts at utrikesministern Daru, hvarmed kabinettet ock förlorat sin egentliga liberala karakter. Ollivier är ännu qvar, hvilket man förebrår honom såsom en svaghet, och har tillsvidare öfvertagit utrikesportföljen efter Daru, under det Segris blitvit finansminister och Maurice Richard tillsvidare följt denne på undervisningstaburetten. Olliviers vänner förebrå honom, att han ej uppträdt med tillräcklig kralt vid hofvet; och han svarar härt II. att han gjort hvad han kunnet, samt påstår att en ännu farligare kris skulle foljt, om man ännu mera prisgitvit kejsaren för sina rådgifvares inflytande. Venstern, såsom hvars chef grefve Daru kan anses, holl häromdagen ett sammanträde och afsände marquis dAndelarre såsom deputerad till kejsaren, för att underrätta honom, det partiet skulle understödja rogeringen, om H. M:t ville gifva vika för den allmänna mevingen och ej töretaga någon omröstning. Men kejsaren visade sig i aetta fall oböjlig och ville ej uppgifva sin personliga mening om saken. Efter detta sista försök å:erstod det intet annat tör Daru än att utträda ur ministeren, om han icke ville uppgifva sin ställning till sitt parti; hvilket han ätven gjorde, under det att venstern beslutat uppträda under omröstningen oppositionelt mot regeringen. Picard, Favre och Gambetta ha utarbetat ett manifest till folket, hvari detta uppmanas at! afnålla sig från omröstningen. En generalkomite skall tillsättas, för att vid omröstningen leda oppositionens samtliga stridskralter. Allt detta vittnar om en alltjemt stigande rörelse i Paris, under det att landsorten ännu är lugn. Men en massa demokratiska tid ningsredaktörer ha varit i Paris och der öfverenskommit med venstern om klaven för sitt uppträdande, så att man otvifvelaktigt kan vänta, att äfven der en rörelse ej skall uteblifva. Ställningen kan betecknas med de stickord, som häromdagen fälldes i lagstiftande kåren, der Favre hånfullt förebrådde Ollivier, att dennes konstitutionela korthus störtat in vid första vindpust, hvarpå Ollivier svarade: -Värt program är friheten med kejsardömet, edert är sfrineten med något helt annat! Rounher må gnugga händerna och se belåten ut, öfver, att han hoprört allt på ett så förträflligt sätt och åter bragt laudet till randen af det oberäkneliga. En sällsam rörelse visar sig under allt detta bland Frankrikes arbetarebetolkning, hvilken kan bli betänklig nog för kejsardömet vid en omröstning, der det gäller att massorna skola gifva utslaget. Man har neml. kommit under fund med, att i Frankrike finnes en sormlig förening, hvars syftemål är att dritva arbetare till att göra strike. Föreningen ledes af en komitå, hvilken i Lördags åtta dagar hade ett sammanträde, hvarvid ätskillga allvarsamma resolutioner fattades. Komiten skall söka förmå arbetarne att lemna sina arbeten under de tio dagar, som äro medgifna sör politiska möten, hvilka skola föregå omröstningen. Ett manifest skall i stora massor af exemplar spridas i fabriksstäderna. Detsamma skall delgifvas regermgen dagen töre en allmän, öfver hela Frankrike utbredd arbetsinställn ng. Detta manifest begär återkallandet af lagen om föreningar och af alla lagar och författningar, som inskränka asso ciationsoch mötesfiheten. Det degär äfven amnesti lör politiska och press-förseelser. I Faubourg St. Antoine i Paris ha flera arbetare häktats, misstänkta för att tillhöra denna stora, med rikliga kapitaler utrustade arbetareförening, hvilken vill ästadkomma den allmänna striden under omröstningsdagarne. Denna törening skall stå i förbindelse med den internationala arbetareföreningen i London.