Göteborgsposten – 11 april 1870, sida 1

Man gaf honom ett glas vatten, hvilket han tömde i ett drag med obeskriflig vällust. Derefter reste han sig upp. — Är ni nu i stånd att svara mig? frågade domaren. Guespin hade vacklat i början, men stod nu upprät framför domaren, stödjande sig mot en stolkarm. Den nervösa darrningen i hans händer minskades, hans kinder fingo åter färg. Under det han svarade, sökte han så godt han kunde ordna sina kläder. — Ni vet, började domaren, hvad som tilldragit sig i natt? Grefven och grefvinnan de Tremorel ha blifvit mördade. Ni afreste i går afton härifrån i sällskap med alla slottets domestiker, ni lemnade dem vid niotiden på bangården, ni återkommer nu ensam. Hvar har ni tillbringat natten. Guespin sänkte hufvudet och iakttog tystnad. Det är ej allt, fortforJdomaren, igår var ni utan penningar, det är notoriskt, en af era kamrater ha nyss försäkrat det; i dag finner man i er portmonnä en summa af 167 francs. Hvar har ni fått dessa penningar? Den olycklige gjorde en rörelse med läpparne liksom för att svara, men en hastig erinran hejdade honom, han teg. — Ännu en annan sak, fortfor domaren, hvad betyder denna adress på en jernkramhandel som man funnit i er ficka? Guespin gjorde en åtbörd af förtviflan och mumlade: — Jag är oskyldig. — Märk väl, yttrade instruktionsdomaren ifrigt, att jag ännu ej anklagat er. Ni visste att grefven under dagens lopp mottagit en betydlig penningsumma?