Göteborgsposten – 11 april 1870, sida 1

vete Sveriges Dramatiska Litteratur, sid. 139, anmärkes rörande den sällsynta upplasan af La Desertrice bland annat följande: xIIar afseende på någon tilldragelse i teaterverlden med franska aktrisen fru Hus, icke, såsom orätt är uppgifvet, fru Miiller, som förehade ett liknande äfventyr 1782, men återkom 1783 ..... En egammal anteckning namnger Gustaf III som försfattare, en annan Hallman. Den senare uppgiften förefaller mindre trovärdig, dels derigenom att ansteckningens öfriga detaljer (om fru Muller, att endast ett korrektur blifvit afdraget o. s. v.) äro oriktiga. Stycket blef strängt indraget och förstördt samt sansågs länge alldeles förloradt, till dess en liten un(dangömd bundt, med ungefär ett dussin exemplar, många år efteråt kom i dagen. Derefter hänvisar hr Klemming uttryckligen till hr Uansellis upplaga af IIallmans skrifter, tryckta 1853. Denna omtryckning är således alls ingen hemlighet, men utgör desto mindre något bevis på Hallmans författareskap till Rymmerskan, hvilket äfven betviflas af Dahlgren i hans anteckningar om Stockholms teatrar, der det heter att farsen tillskrifves k. Gustaf III, utan att Hallmans namn angifves. Vidare: i de två föregående upplagorna af Hallmans skrifter finnes Rymmerskan icke intagen. Huru har då hr Hanselli kunnat intaga den i sin yngre edition af samma skrifter? Förmodligen på grund af den anteckning som meddelas i hr Klemmings skritt. Men hr Klemming är en auktoritet af första slag, och den af honom omförmälda anteckningens icke-trovärdighet har han ju sjelf påpekat? Hr IIanselli är deremot ingen auktoritet i bibliografi och litteraturhistoria. Hans intresse för begge erkännes villigt, men man kan tryggt påstå och lätt bevisa att hans upplagor at Hallman, Kexel, fru Nordenflycht m. fl. den tidens författare äro, oaktadt sin välmening, ganska dåliga. I Hallmans är t. ex. i en pjes ett stycke öfverhoppadt, ehuru det finnes i originalupplagan och i de två derpå följande. Men Rymmerskan må vara af hvilken författare som helst och vara tryckt huru många gånger som helst, första upplagans värde och raritet minskas ingalunda genom senare aftryck. Det är icke samma förhållande med ånyo tryckta skrifter som t. ex. med riksbankens sedlar, af hvilka den ena upplagan efterträder den andra med samma nytta. Ett omtryck af en bok kan väl bevara skriftens innehåll, men kan icke återgifva tidsprägeln och det specifikt egendomliga i tryck, papper, utstyrsel o. s. v. I det Hanselliska aftrycket af Rymmerskan saknas den lilla karakteristiska gravyren på originalets titelblad, den typografiska utstyrseln är helt olika och sjelfva titeln är stympad. Göran. — —