Göteborgsposten – 11 april 1870, sida 1

— Guespin är ej den man som gör några besparingar, yttrade han. Allt hvad han förtjenar spelar han bort eller offrar på qvinnor. För knappt en vecka sedan kom värden på Caf du Commerce och ställde till ett uppträde här för att han ej fick sin betalning af Guespin samt hotade tillochmed att vända sig till hr grefven. — Ni kan nu gå, sade instruktionsdomaren, sedan han afhört denna förklaring. Kammartjenaren lemnade rummet. Emellertid hade Guespin småningom återhemtat sig. Instruktionsdomaren, hr Plantat och mairen gåfvo nyfiket akt på hans ansigte för att deraf kunna sluta sig till de intryck han erfor, under det doktor Gendron kände honom på pulsen och räknade dess slag. — Samvetsqvalen och fruktan för straff! mumlade mairen. — Oskuld omöjligheten att bevisa den! svarade hr Plantat med låg röst. Instruktionsdomaren hörde båda dessa omdömen, men han brydde sig ej om dem. Hans öfvertygelse var ännu ej bildad, och han, lagens representant, ville ej genom ett enda ord låta ana sina känslor. — Känner ni er bättre, min vän? frågade doktor Gendron Guespin. Den olycklige gjorde ett jakande tecken. Sedan han derefter sett sig omkring med en mans oroliga blick, som mäter den afgrund hvari han fallit, förde han handen öfver ögonen och yttrade blott: — Vatten.