Göteborgsposten – 8 april 1870, sida 1

dom hetsiga förlöpningar han helt och hållet förbigick. DVisputationen skulle tvifvelsutan för frih. Raab tagit en ganska betänklig vänning, om tiden medgifvit hr Nerman att till granskning upptaga åtskilliga satser som friherren framkastade och uppgifter som af honom lemnades, hvilka afsägo statens jeruvägsbyggnader och trafiken, men hvilka ej egde direkt sammanhang med theserna, hvilka det åläg hr. Nerman att försvara. Sålunda kunde han ej nu belysa rätta orsaken till det at frih. Raab anmärkta törhällandet att statsbanorna kosta. i medeltal 870,000 rdr pr mil, icke heller frib. Raabs uppgift, att vid 1853 —54 årens riksdag skulle förespeglats ständerna, att byggnadskostnaden icke skulle örverstiga 500,000 rdr pr mil, och ändå mindre kunde hr Nerman, allt i anseende till den knappa tiden, ingå i en vederläggning af de misstydningar, som friberren tillät sig vid citerandet af kapt. Nordentelts yttranden i Första kammaren — misstydningar, hvilka hr Nordenfelt, som var tillstades, icke annorlunda än genom en rörelse på hufvudet kunde ogilla, då trib. Raab genast afbröt sitt anförande och yttrade: Jag ser att kapt. Nordenfelt ruskar på bufvudet, men den ruskningen måtte väl icke röra mig?Nekas kan ej, att al de materialier som friherren erhållit, gjorde ban ett ganska tyndigi bruk; men egontligen rörde han sig mera på utkanterna af frågan. Obestridligt är, att om en disputation al den beskaff-uhet som den förevarande skulle medfört någon verklig nytta, så hade dertill tordrats först och främst att frih. Raab strängt hållit sig till de af hr Nerman uppställda theserna, och icke, såsom han till öfverdrift gjorde, sväfvat ut i rymden och betraktat sig sjelf såsom medelpunkten för striden, och dernäst att sedan de stridande uttömt frågorna, till sakkunniga män hänskjutits att afgöra hvem som hade rätt. Det är möjligt att frih. Raab föreställer sig att han gick segrande ur striden inför det talrika auditoriet. Men huru många al de närvarande voro väl kompetenta att be döma tvistefrågorna? Mötte icke de aldra flesta der egentligen af nyfikenhet — ty en sådan seance var en komplett nyhet här — och aflägsnade de sig ej, minst till 20, redan när tredje thesen blef slutbehandlad, icke derföre att de blifvit öfverlygade, utan emedan de blifvit uttröttade? Man kan visserligen beundra att en man, hvilken redan uppnått den ålder då själsspänsligketen är i aftagande, plötsligt kastar 8ig in på ett område, der grundliga och omfattande studier fordras för att blifva hemmastad.. Men man måste fattas af förundran om denne man tror sig ega dessa erforderliga studier, derföre att han nästan handlöst kastar sig in på detta område. Blef man så lätt en aukto ritet, huru många auktoriteter skulle vi ej då halva? En omständighet, som icke oväsendtligt luverkar och lifvar den pågående striden om bredeller smalspåriga banor, tager jag mig friheten framhålla. Sedan statens jernvägsbyggnader under de senare åren så betydligt minskats, har ett ganska stort antal skickliga Jernvägsingeniörer blifvit eller blifva snart utan sysselsättning. För dessa är det af stor vigt att få arbete och inkomster. Det är klart att när nu förslag väckas om byggandet af smalspåriga banor, så skall denna id6 af dem omfattas med största ifver. Kommer den till verkställighet så ha de ju goda utsigter till sysselsättning. De ha äfven sett att banor som utförts på ackord lemnat entreprenörerna ganska god förtjenst, och i entreprenadsystemet ligger således för dem en stor lockelse. Jag vill äfven anmärka att nog kunna jernvägar — —— ——— — den vackra damen från Paris och I — Be