Göteborgsposten – 8 april 1870, sida 1

— Berthe! svarade mairen — hon tillät mig kalla henne så helt faderligt — Berthe! jag fruktar ej att mångfaldiga gånger uppställa henne som ett mönster och föredöme för madame Courtois. Berthe! hon var värdig Sauvresy och Hector, de båda värdigaste män jag träffat under hela min lefnad!... Han märkte att hans entusiasm något förvånade åhörarne. — Jag har mina skäl, återtog han, sänkande tonen något, att uttrycka mig på detta sätt och jag behöfver ej frukta att nämna dem för personer hvilkas yrke och ännu mer karakter tillförsäkra mig om tystlåtenhet. Sauvresy har under sin lefnad gjort mig en stor tjenst, nämligen då jag blef tvingad åtaga mig mairesbefattningen. Beträtfande Hector, ausåg jag honom ha så fullkomligt öfvergifvit sin ungdoms dårskaper, att då jag trodde mig finna att hun ej var likgiltig för Laurence, min äldsta dotter, tänkte jag på ett giftermål dem emellan, så mycket mera passande som jag, i utbyte mot grefre Hector de Tremorels stora namn, kunde gifva min dotter en ansenlig hemgift. Händelserna ha omintetgjort mina planer i detta afseende. Hr mairen skulle ännu länge ha lofprisat makarne Tremorel och de sina derjemte, om ej instruktionsdomaren tagit till orda. — Nu torde det vara tid, började han, att företaga ... Han blef afbruten af ett häftigt buller ute i vestibulen. Det lät som en strid och rop och förbannelser hördes ända in i salongen.