Göteborgsposten – 7 april 1870, sida 1

— Delar ni ej, min herre, frågade han, hr mairens åsigt rörande makarne Tremorel? Hr Plantat höjde på axlarne. — Jag har ingen åsigt, jag, svarade han; jag lefver för mig sjelf, ser ingen menniska; hvad röra alla dessa saker mig? Emellertid... — Det synes mig, inföll hr Courtois, att ingen bättre än jag bör känna de personers historia som varit mina vänner. — Ni berättade den så illa, svarade hr Plantat torrt. Då instruktionsdomaren derefter uppmanade honom att förklara sig, tog han utan krus ordet, till stor förargelse för mairen, och beskref grefvens och grefviunans föregående öden. Grefvinnan de Tremorel, född Berthe Lechaillu, var dotter till en fattig byskolmästare. Vid aderton års ålder var bennes skönhet omtalad vida omkring, men som hon ej hade annan hemgift än sina stora blå ögon och sitt beundransvärda blonda hår, infunno sig inga friare — det vill säga friare med goda afsigter. Berthe hade redan på sin familjs inrådan beslutat att egna sig åt sin fars yrke och sökte en lärarinneplats — en bedröflig plats för en så vacker flicka — då arfvingen till en af landets rikaste egendomsegare händelsevis fick se henne och blef betagen i henne. Clment Sauvresy var tretio år gammal; han hade ej längre någon familj och egde nära hundratusen francs i räntor af kapitaler och präktiga gods, fullkomligt fria från