Göteborgsposten – 7 april 1870, sida 1

af dessa rena hjertan som ej ens vilja misstänka det onda. Saueresy var en af dessa menniskor med orubbligt förtroende och envist fasthängande vid illusioner, hos hvilka tviflet aldrig får insteg. Sauvresy var en man som trodde tillochmed på sina vänners vänskep, tillochmed på den qvinnas trohet som han älskade. Detta unga par borde vara lyckligt, det var så äfven. Berthe tillbad sin man, denne redlige man som, innan han yttrat ott ord till henne om kärlek, erbjudit henne sin hand. Sauvresg å sin sida dyrkade sin hustru till den grad, att åtskilliga personer fynno det nästan löjligt. Man lefde för öfrigt på stor fot i Valfeuilly. Man hade stora mottagningar. Då hösten kom, voro de talrika gästrummen alla upptagna. Sauvresy hade varit gift i två år, då han en afton förde med sig från Paris en af sina gamla intima vänner, en kollegiekamrat om hvilken man ofta hört honom tala, grefve Hector de Tremorel. Grefven skulle slå sig ner för några veckor, förklarade han, på Valfeuilly, men veckorna förflöto och sedan månaderna. Han stannade qvar. Man förvånades ej deröfver. Hector hade tillbragt en mer än stormig ungdom, uppfylld af dueller, kärleksäfventyr och utsväfningar af alla slag. Han hade uppoffrat en kolossal förmögenhet på tillfredsställandet af sina nycker; det jemförelsevis lugna lifvet på Valfeuilly borde förekomma honom behagligt, Under den första tiden sade man ofta till honom :