Göteborgsposten – 7 april 1870, sida 1

tionella beskaffenhet: i Paris kallas nemligen ett 25 fr.stycke allmänt Åun sterling. I Sverige väcktes af samme man, som vid myntkonferensen var dess representant, en motion vid 1869 års riksdag om införande af guldstandard. Riksdagen biföll endast i så wåtto motionen att den beslöt en framställning till K. M:t om att ban måtte låta undersöka huruvida icke guld vore lämpligt såsom myntfot och i sådant fall derom för riksdagen framlägga förslag. Enligt hvad berättelsen om det som i rikets styrelse sedan senaste riksdagen sig tilldragit? gifver vid handen, har den för uppgifoa ändamålet tillsatta komiten sitt betänkande i det närmaste färdigt, och lär detsamma med det snaraste komma att offentliggöras. Sammanfatta vi i korthet det ofvan sagda, torde man finna att denna vigtiga fråga, om den också icke står invid sin snabba lösning, dock hunnit ett godt stycke längre fram än man i allmänhet förmenar. De romaniska folken omfatta systemet nästan enhälligt, ehuru det ena folket i större grad än det andra; Österrike ooh Ungern ba förklarat sin tillslutning; i Sverige omtattar regeringen lifligt, stödd på en stor del af representationen, den nya iden, och på andra sidan Atlanten finner frågan om ett universalmynt i de Förenta Staterna en af sina ifrigaste fö espråkare. Det egentliga motståndet härleder sig från tvenne länder: England och Tyskland. I förstnämnda landet är motståndet tydligtvis af öfvergående natur och det kan icke gerna vara annorlunda i ett land, hvarest guldmyntfoten redan finnes och der reformens närmaste steg endast behötver bestå deri att man genom en obetydlig förändring af halt samt möjligen äfven at namn gifver åt en redan existerande mynttyp en universel karakter. De argumenter, som mot det föreslagna systemet från engelsk sida förekomma, äro också otta af en egendomlig beskaffenhet, såsom då Englands representant vid myntkonferensen t. ex. motsatte sig antagandet af femfrancstycket på den grund att i sådan händelse den engelska penningräkningen troligen komme att ske i dollars, i ett amerikanskt mynt. Den konservativa seghet, med hvilken man i detta liberala land sasthänger vid nationella vanor och bibehåller nationella antipatier, tyckes äfven i denna fråga hafva gjort sig gällande. Den från Tyskland utgående oppositionen stöder sig deremot på mera allmängiltig grund — en grund, som är gemensam äfven for beränksamheten i vårt land. Tyskland, liksom Sverige, eger silfvermyntfot, och utom de direkta kostnader, hvilka efter hvad vi ofvan antydt äro förknippade med en öfvergång till guldstandard, finnas äfven indirekta sådana. Silfrets Ådemonisation, upphätvandet at dess egenskap af mynt i annan form än skiljemynt, gör naturligtvis en stor del af den i ett land befintliga silfvervalutan öfverflödig, sänker i följd deraf dess värde och utöfvar ätven inverkan på värdet af all den inom landet befintliga till husgeråd arbetade silfvermetallen. Förändringen kunde sålunda synas medfora en minskning i nationalförmögenheten för den nation, som skall vidtaga densamma. Emellertid finnas å andra sidan omständigheter som göra det möjligt att den belarade följden icke skall inträffa. Den starka strömningen af silfver till Indien och andra asiatiska länder skall nemligen utan tvifvel motverka det ofvan omtalade sjunkandet i siltrets pris, och om ändå ett sådant skulle inträffa kommer förlusten att fördela sig ötver en lång tidrymd. I vårt land särskilt, der de flesta statslånen äro upptagne och således äfven skola återgäldas i siltver, kan det till och med blifva fråga om, huruvida icke den förutsatta prissänkningen egentligen komme att drabba statens utländska kreditorer. Härmed må likväl vara huru som helst, de möjliga olägenheterna äro dock obetydliga i jemtörelse. med de verkliga fördelarne — tördelar som sträcka sig öfver flere områden än det rent ekonomiska. Man talar om en evig fred och om en allmän politisk organisation såsom det efterlängtade fredstillståndets grundval. Vi veta icke om dessa förhoppningar skola förverkligas, men säkert torde man kunna antaga att om så någon gång skall ske, detta tillstånd måste genom ett sucessivt närmande på det sociala området förberedas. Det universella myntsystemet utgör ett yttre, men kraftigt, medel till borttagandet af de oväsentliga olikheterna nationerna emellan, och det har den stora fö.