Göteborgsposten – 5 april 1870, sida 1

—— — — — 2— — Iåtom oss nu undersöka de andra rummen. Samma oordning rådde der. Ett helt band ursinniga skurkar hade helt visst tillbragt natten i huset. Grefvens kabinett hade isynnerhet varit utsatt för förstörelsen. Nördarne hade ej gjort sig mödan att låsa upp dörrarne; de hade slagit in dem med yxhugg. Utan tvifvel hade de varit vissa om att ej bli hörda, ty de mäste ha huggit ansenligt för att få den massiva ekbyrån i spillror. Böckerna i biblioteket lågo huller om buller på golfvet. Hvarken salongen eller rökrummet hade blifvit skonade. Divanerna, stolarne, kanapgerna voro sönderhuggna. Man steg upp i andra våningen. Der fann man i ett rum framför en koffert, som börjat attaqueras men ej hunnit öppnas, en vedyxa, hvilken kammartjenaren kände igen såsom hörande till stället. — Förstår ni nu? sade mairen till hr Plantat. Mördarne hade varit talrika, det är tydligt. Sedan mordet blifvit begånget ha de spridt sig omkring i huset, öfverallt sökande de penningar som de visste borde finnas. Den ene af dem var sysselsatt med att bryta upp denna koffert, under det de andra sysselsatte sig dernere; man ropade honom, han skyndade sig att nedstiga och anseende hvarje undersökning derefter obehöflig kastade han ifrån sig denna yxa. — Jag ser huru det tillgick som om jag sjelf varit med, instämde korporalen. Bottenvåningen, som man derefter urdersökte, hade blifvit respekterad. Men sedan brottet blifvit begånget