Göteborgsposten – 5 april 1870, sida 1

Qc C — ————7—777—7 Midti rummet var ett litet lackeradt bord kullstjelpt, och rundtomkring lägo sockerbitar, theskedar, porslinsbitar kringströdda. — Ah! sade kammartjenaren, grefven och grefvinnan intogo the då bofvarne inträdde! Pendylen öfver kaminen hade blifvit nedryckt; urverket hade stannat klockan 3,20. Nära pendylen lägo lamporna; kuporna voro i spillror, oljan utrunnen. Sänghimmeln hade blifvit nedryckt och betäckte sängen. Man hade förtvifladt hakat sig fast vid draperierna. Alla möblerna voro kullstjelpta. Öfverdraget öfver fåtöljerna sönderhackadt med knifhugg och här och der stack taglet fram. Man hade brutit upp skrifbyrån; klaffen var ryckt ur led och hängde ned från gångjernen, lådorna voro öppna och toma. Toilettspegeln var i stycken; en liten förtjusande chiffonier på samma sätt behandlad; arbetsbordet, toiletten, allt uppochnedpåvändt. Och öfverallt blod: på mattan, på tapeterna, på möblerna, på sängomhängena isynnerhet. Grefven och grefvinnan de Tråmorel hade synbarligen försvarat sig länge och modigt. — De olyckliga! stammade den stackars mairen, de olyckliga! det är här som de blifvit massakrerade. Och vid minnet af sin vänskap för grefven blef han till den grad upprörd att han fällde tårar. Emellertid anställde fredsåomaren den noggrannaste undersökning, hav skref anteckningar i sin plånbok, han granskade de minsta gömmor. Då han slutat yttrade han?