Göteborgsposten – 1 april 1870, sida 1

af kroppen låg i det föga djupa vattnet och ansigtet var begrafvet i gyttjan. — Ett mord mumiade Philippe i darrande ton. — Det är alldeles påtagligt, svarade Bertaud likgiltigt. Men hvem kan denna qvinna vara? Jag är sannerligen färdig påstå att det är grefvinnan! — Vi skola se efter, sade den unge mannen. Han tog ett steg mot liket, men fadern hejdade honom. — Hvad ämnar du göra olycksfogel? yttrade den gamle tjufskytten; man bör aldrig röra vid en mördad menniska utan att rättvisan är med. — Tror ni det? — Helt visst. Det finnes straff för det. — Låtom oss då gå och underrätta mairen. — Hvad skulle vi ha för nytta deraf? Liksom om ej folket här hade godt öga till oss förut! Hvem vet om man ej skulle anklaga oss? ... — Men, min far ... — Förstår du ej att om vi ginge och omtalade saken för hr Courtois, skulle han fråga oss af hvad anledning vi befunno oss i hr de Trmorels park. Hvad rör det dig att man mördat grefvinnan? Man skall nog återfinna hennes kropp utan din tillhjelp ... kom låt oss gå härifrån. Men Philippe rörde sig ej ur fläcken. Han öfverlade. — Vi måste underrätta mairen om saken, förklarade han i bestämd ton; vi äro väl inga vildar heller. Vi skola säga för hr Courtois, att vi rodde utmed parken i vår båt då vi varseblefvo kroppen. Den gamle tjufskytten satte sig till en början dere