Göteborgsposten – 24 mars 1870, sida 2

äfven krossat den krona, han trodde sig skola få sätta på sitt hufvud. Den spanska konseljen har rörande denna sak haft ett sammanträde, men dervid kommit till den slutsats, att regeringen ej kunde blanda sig i en sak, som tillhörde domstolarnes befogenhet. Hertigen af Montpensier har på sitt hedersord förbundit sig att ställa sig till rättens förfogande, och han kan redan nu betraktas som fånge. Det är otvifvelaktigt, att äfven denna process skall få sin gilla gång, ty det rykte, som spridt sig om saken, har varit alltför stort, för att det skulle låta sig göras att nu hejda lagskipningen. En tredje på dagordningen stående furstlig skandal är den kyrkofurstliga i Rom, hvilken i stigande grad sysselsätter de större tidningarne. 34 franska biskopar ha protesterat mot den nya arbetsordningen och två dagar senare lemnade ungefär lika många tyska biskopar en liknande protest till legaterna. Svaret på denna protest blef påfvens sanktion af dekretet i den form, det offentliggjorts. Man bryr sig nu ej mera om i Rom att ens höra oppositionens skäl. Sjelfva ofelbarhetsfrågan anses nu ock tör afgjord, ty det som återstår för hennes mise en scåne är blott en ceremoni. Det skall nu bli af vigt att se, hvilken ställning mötets fäder skola komma att intaga till saken. Curian är nästan öfvertygad om, att de franska täderna, hvilka ej fått något egentligt skydd af sin regering. skola underkasta sig. Deremot anses det för afgjordt, att en del af de österrikisk ungerska prelaterna skola på något sätt, vare sig ge nom att nedlägga sina värdigheter eller genom att formligen utträda, protestera mot dogmen om påtvens ofelbarhet. Så mycket är åtminstone visst, att en stor schism skall inträda i romersk katolska kyrkan. Ett bevis på, huru långt man i Rom kan drifva sitt hyckleri, är, atv då det österrikiska sändebudet för kardinal Antonelli uppläste en depesch från sin regering, hvari uttalades ett beklagande af romerska hofvets vilja alt handla i strid mot hela den moderna bildningen, så genmälte Antonelli himlande sig, att han å sin sida endast kunde beklaga, att österrikiska regeringen så föga förstod sådana ting, hvilket måhända dock härledde sig deraf, att romerska regeringen handlade efter gudomliga ingifvelser, hvarför hon ej heller finge lyssna till denna verldens rådslag. Sådana skola de vara! Likasom förut i Baiern, uppreser sig folkstämningen i Wirtemberg emot den tunga militärbörda, som försvarsalliansen med Preussen pålägger detsamma. En ministerkris har uppstått, tramkallad af den preussiskt sinnade krigsministern Wagners bestämda vågran att vilja medgifva någon minskuing i militärbudgeten. Det anses för afgjordt, att både han och utrikesministern Varnbihler skola komma att atgå, om kammaren antager en minskning. Blir denna minskning i milltärbudgeten kammarens beslut, kan krigsalliansen mellan Preussen och Wirtemberg äfven anses häfd. Det skall antagligen gå på samma sätt i Baiern och Hessen-Darmstadt, hvarefter Sydtysklands sjelfständiga politiska tillvaro med detsamma skall vara hätdad, ty Preussen skall icke under närvarande förhållanden kunna med maktspråk genomdrifva sin vilja. Dess anhängare säga visserligen, att de sydtyska staterna då icke skola kunna räkna på något skydd, om Tyskland angripes; men motståndarne svara, att ingen fara hotar Tyskland, om Preussen häller-aig lugnt, dessutom skulle det icke finnas mycket att försvara, om Preussen genom sina militärbördor finge utsuga rikena. Under denna prekära ställning för Preussen är det anmärkningsvärdt, att man i Rysslund ifrar för ett närmande till Frankrike, för att hejda Preussen, som annars skall inom kort vara alltför mäktigt i Österoch Nordsjön; likasom att man i Frankrikes officiösa press förklarar, det franska regeringen håller strängt fast vid pragerfredens uppfyllande äfven hvad Norslesvig angår. Utvandringen från Preussen af unga män, som lemna landet, för att undslippa militärtjensten, antager sådana proportioner, att krigsoch inrikesministrarne befailt en undersökning, för att få reda på utsträckningen af denna oreda och för att sedan hos landtdagen fordra lagstiftningsåtgärder, hvilka kunna göra ett slut härpå. De rofficiela äro sig lika, i Frankrike såväl som annorstädes. Sålunda innehöll först för några dagar sedan -Journal Officiel sin andra artikel angående — invigningen at Suezkanalen. Frankrike skall nu äfven snart få sig ett homöopatiskt sjukhus, såsom förut Preussen, Förenta Staterna och England. Det skall öppnas d. 10 April, årsdagen af den beryktade Hahnemanns tödelse.